Flintknivens betydelse för samhällsstrukturen
Den sociala strukturen hos stenålderssamhällena i Skandinavien var mer komplexa än man trott hittills. En undersökning av produktionen av flintknivar indikerar en närvaro av formellt lärlingskapssystem baserat på klantillhörighet eller släktled. Det visar Jan Apel i sin avhandling vid Uppsala universitet.
Tillverkningen och kunskapen om hur man tillverkade flintstensredskap gick i arv. Lärlingar valdes ut genom arvsprinciper i en relativt komplicerad social struktur. Det visar Jan Apel i sin avhandling om samhällsstrukturen under senneolitisk tid (2350-1500 f. Kr.). Hans slutsatser bygger på omfattande empiriska undersökningar med framställning av senneolitiska flintdolkstyper och arkeologiska boplatsmaterial från Danmark och östra Mellansverige. Dessutom har han sammanställt en databas med över 4 000 svenska, senneolitiska flintdolkar. Teoribildningen kommer från sociologen Pierre Bourdieus teori om symbolisk ekonomi.
Jan Apel har undersökt hur organisationen av en traditionell teknologi korresponderar mot graden av social komplexitet i ett jordbrukssamhälle. Han behandlar två huvudfrågor. För det första; hur uppdelningen av arbetet såg ut med fokus på prestige förhållanden. Och för det andra; rollen som produktionen av flintverktyg spelade i övergången från segmenterade organiserade stamsamhällen till hövdingadömen som uppstod under sen neolitisk tid och under början av bronsåldern i Skandinavien.
För att kunna besvara dessa frågor har Jan Apel varit tvungen att undersöka och experimentera fram metoder för att tillverka de redskap han bygger sin avhandling kring. Varje steg i tillverkningsprocessen har dokumenterats noggrant och det har visat sig att det tar flera år att utveckla den kunskap som krävs för att tillverka ett verktyg som uppfyller de krav som man måste kunna ställa på det. Enligt Bourdieus teori skulle det betyda att de personer som kunde tillverka flintredskapen hade en viss status i samhället. Denna status ville de hålla inom familjen och därigenom föddes ett system där tillverkningen av redskap gick i arv.
Logiken bakom resonemanget är dubbel. För det första är släktskapet den enklaste modellen för rekrytering till ett yrke i ett samhälle av den undersökta storleken och strukturen. För det andra var flint tillverkningskunskap värdefulla tillgångar som stimulerade någon form av begränsning i rekryteringsgruppen. Det fanns en yrkeshemlighet som inte skulle spridas till vem som helst.
Jan Apel:
Daggers, Knowledge & Power – The Social Aspects of Flint-Dagger Technology in Scandinavia 2350–1500 cal BC
Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet
Disputation: 29 maj 2001
Opponent: prof. Charlotte Damm, Tromsö Universitet, Norge
