Enligt Äldre Västgötalagen från 1200-talet var kvinnor inte ansvariga för sina brott. Om de begick en brottslig handling var det deras makar eller fäder som fick ta straffet för dem. Hundra år senare var det Magnus Erikssons landslag som var den gällande lagen, och situationen såg helt annorlunda ut. Nu skulle kvinnorna ta sitt straff precis som männen för de allra flesta brott. Hur gick den processen till?

De svenska medeltidslagarna är en rik källa till dåtidens samhällsliv. Här används de för att belysa hur man under medeltiden uppfattade män och kvinnor i ett specifikt sammanhang: som brottslingar. I de medeltida lagarna behandlades män och kvinnor olika. Män och kvinnor förväntades agera på helt olika sätt och begå olika typer av brott. Och blev de fasttagna och dömda så skulle de enligt lagen straffas enligt skilda straffskalor och metoder. Till exempel valde man att använda olika dödsstraff beroende av brottslingens kön. För de brott som en man skulle hängas för så skulle en kvinna begravas levande. Om en man skulle steglas skulle en kvinna stenas eller brännas på bål.

Christine Ekholsts avhandling i historia skildrar utvecklingen då kvinnan gjordes straffansvarig. Studien diskuterar när och varför ett kvinnligt straffansvar infördes. Den belyser vilka brott som kopplades till män respektive kvinnor, och söker klarlägga de idéer man hade om könens beteendemönster. Slutligen ställs frågan varför man valde olika straff för män respektive kvinnor. Här studeras vad valet av dödsstraff kan säga om medeltidens syn på kön och kropp.

Christine Ekholst:
För varje brottsling ett straff. Föreställningar om kön i de svenska medeltidslagarna
Historiska institutionen, Stockholms universitet
Disputation: 27 februari 2009
Opponent: docent Marko Lamberg, Institutionen för historia och etnologi, Jyväskylä universitet, Finland