De föremål som under århundraden grävts fram ur jorden eller på annat sätt hittats i landets olika delar har nästan undantagslöst fjärmats från sina ursprung. De har hamnat i bästa fall på länsmuseerna, men oftast i Stockholm. Så har åren gått och kännedomen och kunskapen om också viktiga fynd har förbleknat. Så småningom är det ingen i bygden som känner till fynd som har sitt ursprung där.

Jag studerar på en kurs som heter Hallands kulturarv och historiska samhällsutveckling, en 20-poängskurs som ges i Varberg av Högskolan i Borås. Under studierna kom jag i kontakt med något som kallas "Flintarpsskatten". Eftersom jag har mitt ursprung på en gård i just Flintarp, en by vid Hallandsås norrsida i Laholms kommun, blev jag både nyfiken och förvånad över företeelsen. Varför hade jag aldrig hört talas om något som hade den etablerade benämningen Flintarpsskatten? Var, exakt, hade den hittats? Hur hade den hamnat där? 

Jag frågade äldre människor i bygden – ingen enda hade någonsin hört talats om skatten! Men intresset var väckt och jag ägnade min uppsats åt ämnet. Via Kungliga Myntkabinettet fick jag de bakgrundsfakta jag behövde. Flintarpsskatten bestod av 256 romerska silverdenarer från tiden 64-211, dvs. romersk järnålder. Dom hittades av en lantbrukare som plöjde sina ägor år 1928. Denne lantbrukare har en dotter, som jag lyckligtvis var bekant med. Och, jo, hon visste väl att hennes pappa hittat några pengar i åkern en gång för länge sen. Men en skatt – nej, det hade hon ingen aning om! Inte ens den flintarpsbo som äger och brukar gården i dag hade en aning om att en skatt hittats på hans gård. 

Vart vill jag komma med den här berättelsen? Jo: jag tycker det är riktigt illa att socknarna går förlustiga en del av sin historia genom att fynden lämnar bygden. Det är naturligtvis rätt och riktigt att skatten nu finns på Myntkabinettet. Men det borde vara en självklarhet att dylika fynd "återförs" till bygden genom att några kopior och/eller foton överlämnas till kommunen eller till hembygdsföreningen. Det kan gälla mynt, men naturligtvis också fynd som armringar, halsringar eller vad det nu har varit.

Laholmarna är stolta över bronsåldersminnet Lugnarohögen, men dom har inte haft en aning om den silverskatt från järnåldern som hittades bara 800 meter sydost om högen. Därför: ge dem deras historia åter!

Stellan Sturesson
Kanalchef SR Halland