Georg Carl von Döbeln träffades av en kula i pannan under försvaret av bron vid Porrassalmi den 13 juni 1789 – vilket resulterade i ett livslångt sår som aldrig riktigt läktes och doldes under ett svart pannband. Som överstelöjtnant vid Västgöta-Dals regemente bodde han 13 år på kronobostället Önne, fyra mil från Vänersborg. 1806 utnämndes Döbeln till sekundchef vid Nylands infanteriregemente och vid ryssarnas attack den 21 februari 1808 fanns han där.

Döbelns insatser under kriget tillhör de mest omskrivna genom Runebergs Fänrik Ståls sägner, inte minst som befälhavare vid Jutas den 13 september 1808. Som befälhavare för Åland kunde han under mars 1809 rädda trupperna undan övermäktiga ryska styrkor över isen på Ålands hav till Väddö. Ryska trupper följde efter, inriktade på att besätta Stockholm, när Döbeln lurade dem med en krigslist om pågående fredsförhandlingar.

En fängslande och udda personlighet framträder: handlingskraftig, snarstucken och principfast. Han var skoningslöst rättfram i sina uttalanden och hans formuleringar bevingade. Ofta stod han i opposition till överordnade och makthavare och blev utstött som en rabulist. Samtidigt var han ärelysten och viljestark, med drag av missförstådd äventyrare och charmör, en man med stark dragningskraft på kvinnor. Hans filosofiska läggning är en angenäm bekantskap. Vad är vi utan känslor och liv? utbrast han en gång i polemik med generalen Fabian Wrede, och det är en fråga man gärna låter gå vidare.

Bengt Kummel är fil.dr i historia vid Åbo Akademi. Boken är utgiven med bidrag från Kungl. Patriotiska Sällskapet, som Döbeln blev medlem i 1792.

Bengt Kummel:
Georg Carl von Döbeln – en biografi
Themis Förlag
Utkom 2009