– Det var inte främst av ekonomiska skäl utan som en del av ett nätverksbygge som gotlänningarna ägnade sig åt under 1100-talet. Ön låg klämd mellan flera starka viljor och makter i området, så det var nödvändigt att bygga en egen plattform, säger Nanouschka Myrberg, arkeolog vid Stockholms universitet.

Genom läget i Östersjön var Gotland under 1100-talet en viktig anhalt både för ryska och tyska handelsmän, och för alla de korstågsfarare som var på väg över havet under den här tiden då svenskar, danskar och tyskar tävlade om att ta för sig av ”hedningarnas” områden.

– Gotlänningarna själva verkar ha varit måttligt intresserade av att delta i korstågen, de var alldeles för tätt knutna till sina grannar i öst. Men de lät korstågen passera över ön, samtidigt som de själva producerade vapen till dem som skulle omvändas, säger Nanouschka Myrberg.

I det vikingatida hamnläget vid Vi växte därför den medeltida staden Visby snabbt fram under 1100-talet. Där möttes alla de som färdades över haven, på ett (oftast) fredligt sätt, under gotlänningarnas beskydd. Hamnen befästes med ett vakttorn, en så kallad kastal, idag kallad Kruttornet, men lika viktigt var att man kunde erbjuda en trygg handelssituation där mynten utgjorde en del. Genom mynten markerades vilka som hade rätten till Visby och de användes förmodligen också för att utnyttja de besökande ekonomiskt.

– Kanske tvingades besökarna betala tull, hamnavgift eller växla in sina egna mynt för att kunna handla och skaffa förråd i staden, säger Nanouschka Myrberg.

En av mynttyperna har inskriften ”Pax Porta Nova” som syftar på hamn- eller portfred, vilket visar att just möjligheten att skapa en fredlig situation för besökarna var bland det viktigaste som gotlänningarna kunde erbjuda sina besökare. Att använda en tydligt kristen bildvärld på mynten var också ett sätt att få den katolska kyrkan att acceptera den gotländska handeln, som i stor utsträckning verkar ha baserats på slavar och vapen.