Har arkeologi och biografi något med varandra att göra?

Det har alltid varit ett problem att försöka vetenskapligt behandla relationen mellan forskarens liv och hans vetenskapliga gärning. Olika kunskapsteoretiska skolor tillskriver individen olika roller i kunskapsproduktionen. Inom angloamerikansk arkeologi finns en tradition att skriva biografier, medan ett mycket litet fåtal biografiska monografier existerar i svensk arkeologi. Följden har blivit att det personliga och subjektiva inslaget i disciplinens kunskapande är relativt outforskat.

I sin avhandling diskuterar och problematiserar Åsa Gillberg forskarbiografins roll i arkeologin, och synliggör den historiskt obemärkte Göteborgsarkeologen Nils Niklasson och hans gärning samt diskuterar individens roll i det arkeologiska kunskapandet.

Gillberg ger en översikt över hur vetenskapen under olika perioder hanterat relationen mellan liv och vetenskap. Därefter analyserar hon några arkeologiska biografier med utgångspunkt i tre kriterier som presenterats av Donald R Givens, där det första innebär att huvudpersonen måste ha gjort sig förtjänt av en biografi. Analysen ger vid handen, att ytterst få arkeologer tycks bli omskrivna.

Särskilt tydligt blir detta i ett svenskt perspektiv. Ur ett disciplinhistoriskt perspektiv tycks svensk arkeologi ha skapats och utvecklats av en handfull män med Oscar Montelius och Hildebrandarna i huvudrollerna. De flesta andra har reducerats till birollsinnehavare eller till och med statister, där deras individuella karaktärer inte tillskrivits någon betydelse och de själva skulle ha kunnat vara utbytbara. I den traditionella arkeologihistorien tenderar de att bli helt utelämnade. Ändå är det oftast just dessa personer som i många fall under lång tid uppburit den arkeologiska verksamhetens olika delar. Ett av de begrepp som avhandlingen centreras kring är därför ”de obemärkta”.

I en fallstudie presenteras Göteborgsarkeologen Nils Niklasson (1890-1966) och hans gärning. Förutom att synliggöra en historiskt obemärkt arkeolog fyller studien också två andra syften, då den ger ett konkret underlag för diskussioner om såväl klassiska biografiska problem i en vetenskaplig kontext som individens roll i processen att skapa arkeologisk kunskap. Fallstudien är tematiskt uppdelad, så att den främst speglar de två olika miljöer Niklasson verkade i och de två decennier då han var mest aktiv. Därtill diskuteras också olika faktorer ur hans bakgrund, som personlighet, bildningsideal och vetenskapssyn.

Åsa Gillberg:
En plats i historien. Nils Niklassons liv och arbete
Institutionen för arkeologi, Göteborgs universitet
Disputation: 20 oktober 2001
Opponent: fil.dr. Elisabeth Rudebeck, Malmö Kulturmiljö