Kärlek, brev och stundande äktenskap i det sena 1800-talets svenska verklighet. Om fyra människors upplevelse av kärlek, att älska och att vara älskad, och om mötet mellan deras upplevelse och rådande föreställningar om kärlek, äktenskap och genus, handlar en avhandling av historikern Christina Douglas.

I Kärlek per korrespondens får vi följa de två paren Erik och Sophia samt Hanna och Harald, från att drömmen om en kärleksrelation uppkom, genom förlovningstiden och fram till bröllopet.

Under andra hälften av 1800-talet hade tanken om kärleksäktenskapet, det vill säga att låta sig vägledas av kärlek i val av äktenskapspartner, slagit igenom på bred front och det är två exempel på relationer baserade på kärlek som skildras i avhandlingen. I fokus befinner sig kärlekens existentiella aspekter.

Hur upplevde och tänkte dessa båda par kring kärlek och hur formade de sina respektive parrelationer, en relation vars uttalade mål var äktenskap? Avhandlingen syftar inte enbart till att öka vår kunskap på detta område, utan även att uppnå en djupare förståelse av kärleken som ett existentiellt skeende under andra hälften av 1800-talet.

Hur tedde det sig att leva i en kärleksrelation under andra hälften av 1800-talet? Att det inte var någon entydig dans på rosor visas inte minst av att exempelvis Hanna och Harald använde en stor del av sin förlovningskorrespondens till att uppnå gemenskap och ömsesidighet. Något de menade var nödvändigt för ett lyckligt äktenskap men som de till viss del inte ansåg sig leva upp till. Deras kärlek motsvarade således inte alltid deras ideala föreställningar om kärlek men kärlek var det till likafullt.

Till grund för avhandlingen ligger de brev paren skrev till varandra under den tid de var förlovade.

Ett särskilt fokus läggs på brev som kommunikationsmedel. Breven mellan de förlovade lyfts fram som mycket betydelsefulla, inte bara för paret Hanna och Harald som under deras fem år långa förlovning ibland bara sågs någon gång per år, utan även för paret Erik och Sophia som träffades regelbundet under deras blott ett år långa förlovning. Även om breven var viktiga för de båda paren blir det tydligt att de fyllde olika funktioner. För särskilt Hanna och Harald fungerade breven som en mötesplats där tid och rum för ett ögonblick kunde lösas upp och de kunde vara tillsammans och känna varandras närhet.

Christina Douglas:
Kärlek per korrespondens. Två förlovade par under andra hälften av 1800-talet
Institutionen för genus, kultur och historia, Södertörns högskola
Disputation: 23 september 2011
Opponent: professor Eva Helen Ulvros, Lunds universitet