Under ekonomiska kriser tvingas företag att hitta nya vägar för att överleva, och dessa vägval kan få stor betydelse för lång tid framåt. Tidsperioden 1918–1939 kännetecknas av två ekonomiska depressioner; en efterkrigsdepression i början av 1920-talet och den så kallade stora depressionen ett årtionde senare. I många verksamheter svarade företag på dessa kriser med att bilda karteller, men det finns endast lite historisk forskning om kartellisering i försäkring. I Sverige finns dessutom bara lite historisk forskning om försäkring av sjöfart och handel – marinförsäkring – trots att Sverige som exportland är beroende av sjöburen handel.

Gustav Jakob Petersson visar i sin avhandling att nya utmaningar uppträdde i marinförsäkring under efterkrigsdepressionen. Förutom att riskerna med sjöburen handel ökade, delvis på grund av kvarlämnade minor från första världskriget, föll också priser och affärsvolymer snabbt. Dessutom gjorde stora växelkursfluktuationer internationell försäkring riskabel. Svenska försäkringsbolag hade emellertid förväntat sig svåra förhållanden efter första världskriget och hade därför redan 1918 bildat en kartell som skulle minska konkurrensen och därigenom upprätthålla försäkringspriserna.

Kartelliseringen handlade främst om försäkring av transporterade varor, eftersom fartygsförsäkring även bedrevs av så kallade ömsesidiga bolag, dvs. kooperativ av rederier, med relativt litet intresse av att hålla försäkringspriserna uppe. Men även i varuförsäkring drabbades kartellen av konkurrens, nämligen från utländska bolag. De svenska kartellbolagen tvingades därför ansluta sig till en internationell kartell för marinförsäkringsbolag, men även denna kartell hade svårt att hantera konkurrens från bolag som inte var medlemmar.

Trots kartellerna gjorde de svenska marinförsäkringsbolagen stora förluster under det tidiga 1920-talet, och ett antal bolag gick i konkurs. För att sprida riskerna använde sig bolagen av två typer av försäkringsstrategier, menar Gustav Jakob Petersson. Många bolag kompenserades för förlustresultaten genom så kallad återförsäkring, som innebär att ett bolag försäkrar sin ansvarighet hos ett annat bolag. Den andra strategin var att gå in i försäkringsgrenar som var mindre kriskänsliga, såsom brandförsäkring. Avkastningen förbättrades sedan kontinuerligt och de flesta svenska marinförsäkringsbolagen gick faktiskt med vinst under 1930-talets stora depression.

Gustav Jakob Petersson:
Insurance and cartels through wars and depressions. Swedish marine insurance and reinsurance between the world wars
Institutionen för ekonomisk historia, Umeå universitet
Disputation: 25 november 2011
Fakultetsopponent: professor Robin Pearson, Department of History, University of Hull, Storbritannien