Krokeks kloster nämndes första gången i källorna den 7 januari 1440 då riddaren Holmsten Johansson gav 4 mark till ”Kloster Krokeekina”. Klostret kom sedan under sin 110 år att inta en betydande roll i ett strategiskt nätverk, på gränsen mellan Östergötland och Södermanland. 

Med sin väl valda placering vid bäcken, intill skogskanten och längs vägen kunde de resande inte ta miste på var i landskapet de befann sig. Platsens betydelse som rastplats, härbärge och fristad går inte att överskatta. Krokeks kloster stod för tryggheten efter en lång väg genom de omtalade och fruktade Kolmårdsskogarna. 

Krokeks kloster var också en markör i landskapet och blev en hållplats där senaste nytt och skvaller förmedlades. Klostret rymde lokaler för olika möten och sammankomster och fungerade därför som ett kunskapscentrum. Det utnyttjades i maktspelet mellan kung och adel. Klostret var manifest och imponerande – ett skogskloster med ett stadsklosters dimensioner.

Sedan 2004 har en projektgrupp knuten till Krokeks hembygdsförening forskat om klostret, bland annat har ett flertal arkeologiska undersökningar genomförts inom det forna klosterområdet. Resultatet av arbetet redovisas i denna bok.

Marie Ohlsén är arkeolog vid Östergötlands museum och har ingått i projektgruppen.

Marie Ohlsén:
Krokeks kloster. Franciskanernas skogskonvent
Utkom 2011