Andra världskriget innebar en vändpunkt i svensk migrationshistoria. Sverige förvandlades nu mer definitivt från ett utvandringsland till ett invandringsland. Den förändrade könsmässiga och etniska sammansättningen bland den lönearbetande befolkningen som detta innebar, påverkade förhållandena på arbetsmarknaden. För de fackliga organisationerna betydde förändringen nya utmaningar. I en ny avhandling analyserar historikern Jesper Johansson LO:s argumentationslinjer och institutionella praktiker vad gäller introduktion och inkorporering av invandrare i såväl samhället som vid arbetsplatserna och inom den fackliga rörelsen.

Studien är den första undersökningen som systematiskt analyserar hur sambanden mellan LO:s invandringspolitik och invandrarpolitik såg ut under perioden 1945-1981. Studien behandlar också hur processen tedde sig när LO för första gången formade ett invandrarpolitiskt åtgärdsprogram på 1970-talet. I avhandlingen diskuterar Jesper Johansson även hur makt- och statusrelationer utifrån klass, etnicitet och kön formats i retoriska tal, texter och institutionella praktiker.

Ett viktigt resultat som Johansson åskådliggör är hur invandrarpolitiska åtgärder som språkundervisning, samhällsinformation och fackliga kurser inom LO, inriktades på en funktionell anpassning av invandrade arbetare till väletablerade svenska och socialdemokratiska normer.

I avhandlingen jämför Johansson också LO:s policy och praktiker till dess motsvarigheter i Storbritannien, Frankrike, Västtyskland och Norge.

Jesper Johansson:
”Så gör vi inte här i Sverige. Vi brukar göra så här.”
Retorik och praktik i LO:s invandrarpolitik 1945-1981
Institutionen för humaniora, Växjö universitet
Disputation: 19 september 2008
Fakultetsopponent: docent Anders Wigerfelt-Svensson, Malmö högskola