I avhandlingen Med Lenin på byrån visar Andrés Brink Pinto hur den kommunistiska rörelsen bidrog till att slå fast en obligatorisk heterosexualitet för den svenska arbetarklassen under mellankrigstiden. Genom skönlitterära skildringar i rörelsens veckotidningar av hur unga arbetarklassmänniskor skulle utöva sin sexualitet etablerades heterosexualiteten som både medfödd och önskvärd.

Den svenska kommunistiska rörelsen såg sig som en rörelse för arbetarklassen, något som framgår tydligt av rörelsens propaganda. I de kommunistiska tidningarnas skönlitterära beskrivningar av hur en medlem ur arbetarklassen skulle vara, är det tydligt att män och kvinnor hade olika förväntningar på sig. En kommunistisk man skulle vara stark och maskulin. Fysisk kampberedskap tillsammans med kollektiv disciplin och en stark inre övertygelse ingick i idealbilden. Den kommunistiska kämpen skulle inte enbart vara duglig i gatustrid, utan också vara trogen den kommunistiska rörelsen. Han skulle vara pålitlig och aldrig svika sina kamrater.

För kvinnor var idealet inte lika entydigt. Kvinnor skulle antingen vara goda kommunistiska husmödrar, med ansvar för familj och barn, som stöttade sina män i kampen, eller goda kamrater i arbetarklassens kamp. Kamratnormen var tvetydig. Den innehöll tydliga markeringar av kvinnornas femininitet, ofta genom att kvinnans fysiska skönhet hölls fram, samtidigt som den beskrev hur kvinnor kunde handla politiskt genom agitation eller väpnad kamp.

Andres Brink Pinto säger att heterosexualitet och klasskänsla går som en röd tråd genom de berättelser han analyserat. Arbetarklass och heterosexualitet flätas samman och görs till varandras förutsättningar i novellerna.

– Jag menar att det i min forskning går att se hur en modern sexualitetsuppfattning, där heterosexualitet är en medfödd och önskvärd egenskap snarare än en handling, etableras för delar av den svenska arbetarklassen, säger Brink Pinto.

Brink Pinto menar vidare att detta antagligen inte var medveten politik. Det var istället så att tekniker för att skapa en stark klassidentitet gav konsekvenser i form av normer kring genus och sexualitet. Den önskvärda kommunistiska aktivist som framhölls som ideal hade i högsta grad både ett (manligt) kön och ett (heterosexuellt) begär.

– Här finns en historisk lärdom att dra för dagens sociala rörelser. Den som skapar en identitet för politiska syften bör vara medveten om vilka andra normer som återskapas genom rörelsens retorik, säger Andrés Brink Pinto.

Andrés Brink Pinto:
Med Lenin på byrån – normer kring klass, genus och sexualitet i den svenska kommunistiska rörelsen 1921-1939
Historiska institutionen, Lunds universitet
Disputation: 16 januari 2009
Opponent: professor Marianne Liljeström, University of Turku, Finland