Medeltida frillor och fruar

Äktenskapet har traditionellt tillmätts en viktig roll i medeltidens politik såväl som i senare tiders politiska strategier. Genom att fastställa att det är äktenskap och släkt som är grundstenen i samhällsbyggandet skyms emellertid det faktum att det monogama äktenskapet inte alltid har varit norm, att släktskap är föränderligt och att flera parrelationer kunde spela en lika viktig roll som ett vällyckat politiskt planerat äktenskap.

Detta snäva perspektiv har även präglat forskningen runt frillolevnad. Audur Magnúsdóttirs undersökning om politik och samlevnad på Island 1120-1400 visar emellertid att även om äktenskapet var ett effektivt sätt att skapa allianser och säkra den ekonomiska ställningen så räckte detta inte. Faktum är att sådana allianser ofta misslyckades. Därmed stärktes behovet av alternativa alliansnätverk, ett av de viktigare var då de förbindelser som skapades genom frillolevnad.

Magnúsdóttir analyserar i sin avhandling såväl frillorelationers som andra parrelationers roll på Island under medeltiden. Under denna period blev de kyrkligas strävan efter det monogama äktenskapet och prästernas avhållsamhet viktiga frågor. Här var det inte endast en fråga om att ändra rådande normer vad gällde samlevnad. Frågan om äktenskap och celibat var nära relaterat till striden mellan den världsliga och andliga makten som satte sin prägel på samtidens Europa. Såväl äktenskap som andra parrelationer var starkt knutna till världsliga intressen, politik och ekonomiska överföringar; alltså en stark kontrast till det äktenskap som de kyrkliga försökte införa.

Prästernas utomäktenskapliga förbindelser motarbetades officiellt av kyrkan. Dock var toleransgränsen hög. Även om prästerna inte längre var gifta fortsatte de att leva i fasta förbindelser som kännetecknades av formaliteter liknande dem som karaktäriserade äktenskapet. Under slutet av den katolska tiden på Island kan prästernas parrelationer snarast betecknas som ”borgerligt äktenskap”, med formella kontrakt mellan familjerna, ekonomiska överföringar och ömsesidiga plikter. I detta skede är det endast kyrkans välsignelse och lysning som saknas för att relationen skall kunna definieras som ett regelrätt äktenskap.

Undersökningen visar således att det under den aktuella perioden fanns flera samlevnadsformer i omlopp och att alla var accepterade av lekmännen, och om inte accepterade så åtminstone tolererade av kyrkans män. Orsakerna till denna tolerans står att finna i den sociala strukturen, bl.a. i behovet av att skapa alliansnätverk, avla fram arvingar, och tillgodose egna ekonomiska och politiska intressen.

Audur Magnúsdóttir:
Frillor och fruar. Politik och samlevnad på Island 1120–1400
Historiska institutionen, Göteborgs universitet
Disputation: 16 november 2001
Opponent: professor Sverre Bagge, Historisk institut, Universitetet i Bergen