De arkeologiska och etnografiska samlingar med ursprung i Latinamerika som idag förvaras på Världskulturmuseet i Göteborg har aldrig varit neutrala utan alltid ideologiskt laddade. Det visar en avhandling i arkeologi från Göteborgs universitet.

– Föremålen och hanteringen av dem uppfattas som en neutral praktik, men hur vi ställer ut dem, katalogiserar dem och beskriver dem återspeglar spänningar mellan olika grupper och intressen i samhället, säger Adriana Muñoz, intendent på Världskulturmuseet och avhandlingens författare.

I Världskulturmuseets samlingar finns 75 000 föremål med ursprung i Latinamerika som samlades in från 1860-talet fram till slutet av 1900-talet, som till exempel de så kallade Paracas-textilierna från Peru. Adriana Muñoz har studerat hur föremålen valdes ut, varför de kom till Göteborg, hur de har förvaltats genom åren och vilket samband det finns mellan föremålen och de människor de representerar.

Hennes forskning visar att föremålen har klassificerats på olika sätt genom tiderna, först som kuriosa, sedan som etnografi (ett begrepp som i början av 1900-talet omfattade de så kallade primitiva människorna utanför Europa) och från och med slutet av 1900-talet som världskultur. Från att ha varit exotiska föremål har de blivit ett politiskt redskap för integration i det svenska mångkulturella samhället.

En av Adriana Muñoz slutsatser är att personalen omedvetet i det dagliga arbetet på museet medverkar till att upprätthålla en status quo som gör att några ideologier bevaras. Något som bidrar till att behålla en kolonial position där vissa människor exkluderas från delaktighet.

– Det finns en tendens att tro att vi idag har löst några stora problem, men om vi inte reflekterar över vår praktik kan vi hamna i en situation där vi, genom att klumpa ihop människor i kategorier, som till exempel mångkultur, kan utesluta vissa människor. Inom museet har man dessutom behållit den gamla indelningen av samlingarna i arkeologi och etnografi, som om människor utanför Europa inte hade någon egen historia.

Adriana Muñoz har också undersökt hur samlingarna och föremålen fått olika status på museet genom tiderna. Ofta är det maktspelet mellan olika intendenter, inte föremålens estetiska kvaliteer, som gjort att vissa samlingar fått en stor betydelse som gått i arv utan reflektion, medan andra fallit i glömska.

Avslutningsvis konstaterar Adriana Muñoz att praxis för insamling av föremål är en förbryllande process där idéer, människor, svartsjuka och förväntningar fått konsekvenser för vad dessa objekt har betytt under sin långa vistelse i museets magasin. Samlingarna från det förflutna har ofta haft en bred publik under sin tid i Göteborg och när museet idag möter framtiden, uppstår ofta önskemål och krav att återföra dem till sina ursprungliga ägare.

– Min målsättning med avhandlingen har varit att medvetandegöra och reflektera över museets praktik, hur denna har utvecklats över tid och blivit det den är idag. Meningen är att medverka till att skapa ett kritiskt perspektiv som möjliggör en omprövning av praktiken.

Adriana Muñoz:
From Curiosa to World Culture. The History of the Latin American Collections at the Museum of World Culture in Sweden
Institutionen för historiska studier, Göteborgs universitet
Disputation: 10 september 2011
Fakultetsopponent: fil.dr Ola Jensen, Riksantikvarieämbetet, Stockholm