Den etablerade tolkningen att teknologiska förändringar i övergången mellan bronsålder och järnålder främst berodde på att man började använda järn i stället för brons måste omvärderas. Det anser Anders Högberg, som disputerat med en avhandling i arkeologi.

– I skolan lär vi oss att bronsålder blev till järnålder för att järnet var mer effektivt än bronset för tillverkning av redskap. Mina resultat visar att det inte är så enkelt. Förändringarna skedde i ett samspel mellan flera olika råmaterial. Och det hände under 400 år över ett område som idag sträcker sig från södra Norge, ner genom Danmark till norra Tysklands Östersjökust, österut genom Polen och upp genom Sverige till Mälardalen, säger Anders Högberg.

Genom ingående analyser av flintredskap har han forskat om de omvälvande samhällsförändringar som ägde rum i norra Europa vid tiden 900-500 f.Kr. Resultaten visar att andra teknologiska förändringar än de som tidigare studier fokuserat på var viktiga.

– I en tid då Homeros skrev Iliaden och Odyssén, stora befästningsverk uppfördes i norra Europa och omvälvande skiften i sydskandinavisk religion och kosmologi började ta form, då utvecklades en helt ny flintteknologi som inte går att jämföra med tidigare eller senare teknologier. Stora knivar av flinta tillverkades och som knivblad i ett träskaft användes de för att skörda säd och vass.

Denna nya teknologi utmanade dåtidens äldre traditioner och maktanspråk och bidrog därmed till att samhället förändrades. Det sedan 1000 år etablerade bronsålderssamhället var i omvandling och några århundraden före Kristus hade den samhällsform som präglar järnåldern etablerats.

Anders Högberg:
Lithics in the Scandinavian Late Bronze Age. Sociotechnical change and Persistence
Institutionen för arkeologi och antikens historia, Lunds universitet
Disputation: 5 juni 2009
Opponent: professor Bruce Bradley