Nytt samhällsbygge var nödvändigt för att frälsa i Kongo

Kibunzi nya kyrka i Kongo.

Det räckte inte att predika kristendom för att grunda nya församlingar i Kongo, det var också nödvändigt att bygga ett helt nytt samhälle. Den utgångspunkten hade Svenska Missionsförbundet för sitt arbete i Kongo kring förra sekelskiftet. Ambitionerna skapade spänningar mellan missionärer och den inhemska befolkningen, men också mellan missionen och kolonialmakten. Det framgår i en ny avhandling från Göteborgs universitet.

År 1881 påbörjades Svenska Missionsförbundets arbete i Nedre Kongo, i det område som idag är Demokratiska Republiken Kongo. Förändringarna förbundet ville få till stånd var genomgripande. För att bekämpa ”okunnighet, grymhet och förnedrande hedendom”, som förbundets dåvarande föreståndare E. J. Ekman uttryckte det, var det nödvändigt att ”grunda samfundsordning och rättvisa, förädlande industri och ömsesidig välvilja”.

Hur det sedan gick beskriver Simon Larsson i sin avhandling om Svenska Missionsförbundets arbete i Kongo fram till 1920-talet. Han gör det utifrån en närläsning av intern kommunikation, publicerade böcker och artiklar samt missionärernas privata brev och dagböcker.

– Missionärerna ville skapa ett gott samhälle, men för att göra det var de tvungna att kringgå många av sina egna ideal, säger Simon Larsson.

Missionärerna ville effektivisera jordbruket och förbättra möjligheterna till försörjning. De ansåg att det behövdes skolor och utbildningar, liksom ett nytt familjeliv, en ny ekonomi, ett nytt juridiskt system och politiskt styre. Att från grunden förändra det förkoloniala samhällslivet ansågs vara en nödvändig förutsättning för att kongolesiska församlingsmedlemmar skulle kunna leva kristna familjeliv. Missionärernas meritokratiska ideal stod i skarp kontrast till det förkoloniala samhället i Kongo, där både politik och ekonomi var tätt sammanvävt med släktskap och där slavar utgjorde en viktig del av ekonomin.

– För att få till stånd en verksamhet under den första tiden, köpte missionärerna slavbarn som växte upp vid stationen, med ambitionen att uppfostra en första generations kristna kongoleser, berättar Simon Larsson.

Missionärernas ambition att bygga ett nytt samhälle gjorde dem ambivalenta gentemot kolonialmakten i landet. Å ena sidan ansåg de att det behövdes en stat för att etablera institutioner för ett modernt och kristet samhälle. Samtidigt var de många gånger kritiska till det brutala styre som upprättades av kolonialmakten.

– De ville inte se en stat som utövade despotisk makt, utan i stället en som utvecklade moderna institutioner och ett juridiskt system baserat på den enskilde individens rättigheter och skyldigheter, säger Simon Larsson.

Missionärerna beskriver framgångar i missionsarbetet, men också svårigheter. Dessa berodde dels på att det i den koloniala statsbildningen fanns begränsade förutsättningar att leva i kristna kärnfamiljer, dels på att kristna kongoleser själva gjorde anspråk på att få tolka bibeln och vara delaktiga i beslut om hur det kristna livet skulle utformas. Detta medförde att det kristna livet vid missionsstationerna tog sig former och uttryck som inte motsvarade vare sig missionärernas ideal eller det förkoloniala samhällslivet.

Simon Larsson:
Att bygga ett samhälle vid tidens slut. Svenska Missionsförbundets mission i Kongo 1881 till 1920-talet
Institutionen för globala studier, Göteborgs universitet
Disputation: 28 oktober 2016