Omkomna flygare i Flygvapnet under kalla kriget

Under andra världskriget och långt in på 1950-talet byggdes det svenska flygvapnet upp till att bli ett av världens största. Bakgrunden var att freden kändes skör och att det kalla krig som följde fick många länder att rusta upp. I Sverige sökte sig tusentals unga män till flygvapnet för att få sin dröm att flyga uppfylld. Mängder av flygförare, flygsignalister och flygnavigatörer utbildades.

Kombinationen av forcerad uppbyggnad, snabb teknisk utveckling och ung, oerfaren flygande personal krävde offer. Flygvapnet som organisation hann inte alltid anpassa sig till den växande verksamheten. Totalt omkom 441 flygförare, 96 besättningsmän och 10 passagerare, totalt 547 flygare vid 390 olika händelser mellan 1946 och 1989.

Syftet med De som aldrig kom hem är att för första gången genomföra en djupare undersökning och analys av de haverier med dödlig utgång som skedde under dessa 44 år. Det är också ett försök att för allmänheten på ett begripligt sätt klarlägga vad som egentligen hände. ”Och kanske det viktigaste, att ge de flygare som omkom en egen historia, inte enbart ett namn på väggen i Flygvapnets minneshall”.

Göran Jacobsson är flyghistoriker och Alf Ingesson Thoor är tidigare fältflygare och numera psykolog.

Göran Jacobsson & Alf Ingesson Thoor:
De som aldrig kom hem. Omkomna flygare i Flygvapnet under kalla kriget 1946–1989
Bokförlaget Norlén & Slottner
Utkom 2019

Utsågs till Årets bok om svensk historia 2019