Ordpar i fornnordisk poesi

Ordpar som binds samman med en konjunktion – ofta präglade av allitteration eller rim – är en utbredd företeelse inom de germanska språken. Vi använder dem dagligen, i uttryck som frid och fröjd och lugn och ro. De är inte bara uttrycksfulla utan de säger något om vår tid och våra liv, och om hur vi organiserar våra tankar.

Deras bruk är djupt rotat i dessa språk och deras poetiska traditioner. Fornnordiska verser är rika på suggestiva ordpar som hjálm ok brynju (’hjälm och brynja’), gull ok gersímar (‘guld och skatter’) och hringa ok hróðrkvæða (’ringar och lovdikter’), där ljud, rytm och bildspråk flätas samman till kraftfulla uttryck.

Med fokus på den fornnordiska traditionen utforskar Giorgio Basciu hur skalders diktning vävde in dessa konstruktioner i verserna för att skapa suggestiva sekvenser och levande bildspråk. Genom att analysera en rik korpus av eddisk och skaldisk vers utmanas tidigare tolkningar, och en enhetlig modell för att förstå fenomenet föreslås under det heltäckande begreppet syndetiska konstruktioner.

Dessa konstruktioner visar sig vara ett högst produktivt och mångsidigt stilgrepp som omfattar både traditionella, kompakta ordpar och mer komplexa strukturer som sträcker sig över två eller flera versrader. Att behärska deras uttryckskraft var en central del av skaldekonsten och bidrog till att forma några av den fornnordiska traditionens mest minnesvärda rader.

Giorgio Basciu:
Word Pairs and Other Syndetic Constructions in Old Norse Poetry
Institutionen för svenska och flerspråkighet, Stockholms universitet
Disputation: 25 april 2025