Renskötsel började redan på vikingatiden

Renskötselns uppkomst har varit en fråga som diskuterats av ett flertal forskare. Att enbart utifrån ett arkeologiskt material se på den här frågan är en ny infallsvinkel. Övergången till renskötsel avspeglar sig i förändrade boplatsmönster och handelssystem. Det arkeologiska materialet visar entydigt att en renskötsel  etableras under slutet av yngre järnålder i övre Norrlands skogsområden.

Sven-Donald Hedmans behandlar i sin avhandling det samiska boplatsmönster som uppstår i övre Norrlands skogsområden under yngre järnålder i bland annat Västra Rebraur och Abraur i  Arjeplogs kommun samt områden vid Östra Kikkejaur i Arvidsjaur kommun.

Under historisk tid finns ett etablerat renskötande skogssamiskt samhälle inom undersökningsområdet. Det historiskt kända skogssamiska boplatsmönstret visar på stora likheter med det vikingatida boplatsmönstret. Det innebär att det boplatsmönster som uppstår under vikingatid troligen kan hänföras till en begynnande renskötsel. Den renskötsel som bedrivs är i kombination med jakt och fiske, s.k. seminomadism. Uppkomsten av det vikingatida boplatsmönstret beror på att det samiska samhället i skogslandet har blivit så beroende av renskötsel
att det styr boplatsmönstret.

Etableringen av boplatsmönstret samt dess kontinuitet in i historisk tid är den tidsmässiga ramen. Boplatsmönstret karaktäriseras framförallt av härdar eldstäder, men de samiska offerplatsfynden är också viktiga studieobjekt för att förstå innebörden av boplatsmönstret. Centralt för avhandlingen är, hur ett arkeologiskt material kan appliceras på frågor kring renskötselns introduktion.

I början av vikingatid sker en stor förändring av boplatsmönstret i övre Norrlands inland. Från att boplatserna under tidigare tidsperioder varit strandanknutna, så börjar nya nischer att nyttjas. Boplatserna lokaliseras till områden med bra renbete, intill småbäckar, vid myrar och småsjöar. Vad som framförallt karaktäriserar boplatserna är koncentrationer av härdar. Härdarna förekommer i stort antal, ofta i grupper på cirkaa 3–10 härdar. Ett flertal av fynden som påträffas på boplatserna finns även representerade i de samiska offerplatsfynden, 800–1350 e.Kr. Det visar att härdarna ska studeras i en samisk kontext.

Ett rikt fyndmaterial har framkommit vid undersökningar på boplatserna som visar på rika kontakter, framförallt österut, Ladogaområdet, men också västerut, Norge. Fyndmaterialet visar på en kontinuitet över tid, från vikingatid till 1700-tal. Härdarnas datering har en likadan spridning över tid.

Sven-Donald Hedman:
Boplatser och offerplatser. Ekonomisk strategi och boplatsmönster bland skogssamer 700–1600 AD
Institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet
Disputation: 28 maj 2003
Opponent: docent Gert Magnusson, Riksantikvarieämbetet, Stockholm