Debatt

”Respektera museernas oberoende och professionalitet”

Foto: Erik Ardelius/Natur & Kultur

Sveriges Museers medlemmar hade 2022 över 17 miljoner besök. Museerna finns i hela Sverige och utgör väsensskilda verksamheter med den gemensamma nämnaren att de är institutioner för samlingar, kunskap och folkbildning.

Förtroendet för museerna är skyhögt jämfört med andra samhällsaktörer, exempelvis har politiska partier, storföretag, universitet och public service betydligt lägre siffror enligt en nationell undersökning från SOM-institutet.

Det är därför inte förvånande att den politiker som inte förstår sig på eller bryr sig om hur ett museum fungerar är intresserad av att använda museernas trovärdighet i egna syften. Detta sker nu i Gävleborg där den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Roger Hedlund tagit över ordförandeklubban för Gävleborgs länsmuseum.

Hedlund har för avsikt att styra innehållet på museet, exempelvis genom att svartlista samtidskonst. Att försöka påverka museets verksamhet är att missbruka rollen som politiker och åka snålskjuts på den särställning länsmuseet under lång tid byggt upp hos allmänheten.

Politiken bör ta ansvar för de övergripande kulturpolitiska målen, men går man in och styr över innehållet – vilket på sikt kan bli ett hot mot hela den fria kulturen i landet – riskerar museerna att berövas på sin trovärdighet grundad i forskning, oberoende och professionalitet.

Att en klåfingrig politiker vill detaljstyra ett museums verksamhet för att det finansieras med skattemedel, vilket Anna Troberg, förbundschef på DIK, välfunnet skriver på Twitter, är lika vettigt som om en regionpolitiker skulle klampa in i en operationssal och kräva att få hålla i skalpellen för att den köpts in med skattemedel.

Uttrycket armlängds avstånd som rör relationen mellan kulturen och politiken har debatterats flitigt. Men ingen vet hur lång armen är och den blir kortare ju mindre samhällen och sammanhang det rör sig om. Dessutom har det visat sig att de politiker som har för avsikt att styra innehållet i kulturen även de på ett försåtligt vis använder sig av begreppet för att lyfta fram sina argument.

Lyckligtvis har vi garanter för att upprätthålla museernas trovärdighet och oberoende i såväl regeringsformen, museilagen och kulturarvspropositionen från 2016. Det är läge att påminna om hur dessa tre element verkar på museernas verksamhet, styrning och samhällsroll.

1. Regeringsformen säger att förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen ska beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet. Detta kallas också enkelt uttryckt för objektivitetsprincipen, vilket har en direkt koppling till frågan om allsidighet och uttrycker hur viktigt det är hur det som utförs framstår inför och uppfattas av allmänheten.
2. Museilagens utgångspunkt är att museerna som fria kunskapsinstitutioner har en central roll att spela i samhällslivet. För att dessa värden ska kunna realiseras behövs en kunskapsorienterad och kreativ museisektor. Den politiska styrningen behöver bli tydligare beträffande de principiella utgångspunkterna för museernas verksamhet, men samtidigt behövs en mer långsiktig och övergripande inriktning. Detaljstyrning ska undvikas och museerna ska stå fria från försök att från politiskt håll styra innehållet.
3. Kulturarvspropositionen lade fram en ny nationell kulturarvspolitik och där understryks att kulturarvsbegreppet ska förstås i öppen bemärkelse: ”I allmän mening kan kulturarv förstås som spår och uttryck från det förflutna som tillskrivs värde och används i samtiden. En sådan förståelse av kulturarvet säger ingenting om vad som ska anses höra dit och den utesluter ingenting på förhand. Denna förståelse betonar samtidigt att ingenting är ett kulturarv i sig, utan att det blir det först genom att uppfattas och användas som sådant. Ett uttryck för detta är att olika objekt införlivas i samlingar vid offentliga institutioner som museer, bibliotek eller arkiv, men det kan också handla om enskilda människors värdering av föremål eller sedvänjor. De materiella och immateriella objekt som avses kan ofta ses som just spår från det förflutna, vilket pekar på att en aktiv, tolkande aktivitet är en viktig del av kulturarvets tillblivelse.”

Sammanfattningsvis är det helt centralt att respektera museernas oberoende och professionalitet, men samtidigt får politiken inte bli passiv och ängslig. Vi behöver mer än på länge politiker som går in och är engagerade, som stöttar och lyfter fram museerna.

Gunnar Ardelius, generalsekreterare för Sveriges Museer

(2023-02-21)