Riksdagens ofrälse stånd kämpade för ökat inflytande

Stormaktstidens ofrälse riksdagsstånd – bönder, borgare och präster – har länge ansetts ha varit osjälvständiga understödjare av en stark kungamakt. En ny avhandling visar dock att de kunde vara nog så självständiga gentemot överheten, när tillfälle gavs.

– Under årtiondena före det kungliga enväldets införande under Karl XI propagerade de ofrälse ofta för en ökad makt för riksdagen på bekostnad av kungen. De ansträngde sig i regel även för att sätta sig in i och bli delaktiga i politiska processer. Ofta var de dock i underläge gentemot statsledningen, och använde sig då av underdånighet som en fungerande strategi, berättar historikern Joakim Scherp vid Stockholms universitet

I avhandlingen De ofrälse och makten. En institutionell studie av riksdagen och de ofrälse ståndens politik i maktdelningsfrågor 1660–1682 analyserar Joakim Scherp, i ett antal fallstudier, hur de ofrälse agerade i konstitutionella frågor under en tidsperiod då Sverige hade en stormaktsställning i Europa.

– Trots att den svenska riksdagen var unik på 1600-talet genom sin representation av breda folkgrupper har historikerna mest intresserat sig för maktkampen mellan kung och adel. Min avhandling visar att de ofrälse stånden var måna om sitt inflytande, säger Joakim Scherp.

Även om de ofrälse stånden tidvis stödde kungen framförde de anspråk på att medverka vid all typ av lagstiftning. De sökte även hindra kungen från att donera jord till adeln och visade inte heller någon överdriven respekt för kungligheter utan makt. De var exempelvis mycket avvisande mot den abdikerade drottning Kristina när hon besökte Sverige 1660.

Den moderna representativa demokratins rötter i 1500–1700-talets Europa diskuteras även i avhandlingen. Hur kunde den svenska riksdagen och det brittiska parlamentet överleva när de flesta europeiska stater blev allt mer enväldigt styrda?

Det rör sig om en kombination av faktorer som gjorde det möjligt för representativa församlingar att stärkas i vissa länder. En av de främsta var att det i Europa existerade flera kategorier starka politiska aktörer förutom adeln, som de ofrälse stånden i Sverige. Detta saknades i de flesta utomeuropeiska stater.

– Därför har det varit extra spännande att studera hur andra grupper än adeln agerade i frågor som rörde den politiska makten i Sverige. De ofrälses politik under perioden kan i slutändan ha varit avgörande för den moderna representativa demokratins uppkomst i landet!, avslutar Joakim Scherp.

Joakim Scherp:
De ofrälse och makten. En institutionell studie av riksdagen och de ofrälse ståndens politik i maktdelningsfrågor 1660–1682
Historiska institutionen, Stockholms universitet
Disputation: 25 januari 2013
Opponent: docent Henrik Ågren, Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur, Linköpings universitet