Lärarnas personliga intresse för historia påverkar skolämnet mer än formella styrdokument, det framgår av en ny avhandling från Umeå universitet. Elever och lärare har liknande tankar om det förflutna och om historia.
Johan Hansson har undersökt elevers och lärares uppfattningar om historia, i och utanför skolan, samt hur ett eget intresse för historia påverkar dessa uppfattningar. Han visar att det finns stora likheter mellan lärares och elevers tankar om skolämnet historia och om det förflutna mer allmänt. Men det finns också vissa skillnader, inte bara mellan lärare och elever utan även inom respektive grupp.
Studien visar att äldre elever och flickor är mer positiva till skolämnet historia än yngre elever och pojkar. Pojkarna har ett något större intresse för de dramatiska händelserna i det förflutna medan flickorna finner inslag med sociala relationer mellan människor något mer intressanta. Alla är de intresserade av sin egen familjs historia. Lärarnas beskrivningar följer i stort sett samma mönster, både när det gäller sitt eget historieintresse och deras uppfattningar om elevernas. Elevernas intresse för den egna familjens historia verkar de dock inte notera.
Johan Hansson visar i sin avhandling att valet av innehåll i historieundervisningen i hög grad påverkas av lärarens personliga uppfattningar, och inte av styrdokument eller undervisningserfarenheter. Lärarens historieintresse har alltså stor betydelse för vilket lärostoff eleverna erbjuds, och med tanke på det hade varit rimligt med större variationer än vad studien visar. Förklaringen ligger enligt Johan Hansson i att lärarna, liksom deras elever, tar mindre intryck av sin formella utbildning än av populärkulturens skildringar av det förflutna och berättelser av närstående personer.
– Eftersom lärarna har liknande bakgrund, trots skillnader i kön, ålder och uppväxtort, så har de också influerats av samma historiekultur. Den har påverkat deras personliga uppfattningar om vad som är intressant och viktigt, och därmed vad de ger utrymme i sin undervisning.
Den stora skillnaden inom lärargruppen gäller istället hur de betraktar undervisningens syfte, och det tycks i sin tur påverka vilka arbetssätt de väljer. Johan Hansson ser två inriktningar: elevorienterade lärare, företrädelsevis grundskolelärare, respektive gymnasielärare som kan sägas vara ämnesorienterade.
– De elevorienterade lärarnas elever får mer inflytande över undervisningsmetoderna, men de ämnesorienterade lärarna har större variation under sina lektioner, säger Johan Hansson. Enligt lärarna är det vanligaste sättet att undervisa att de själva framför något muntligt, men eleverna beskriver också läroboken som ett vanligt inslag.
Johan Hansson:
Historieintresse och historieundervisning: elevers och lärares uppfattning om historieämnet
Institutionen för idé- och samhällstudier, Umeå universitet
Disputation: 21 maj 2010
Fakultetsopponent: docent Bengt Schüllerqvist, Avdelningen för politiska och historiska studier, Karlstads universitet
