Samhällsorganisationen byggde på relationer under tidigt 1600-tal

Personliga relationer med tjänster och gentjänster var avgörande för all samhällsorganisation runt sekelskiftet 1600. Det visar en avhandling i historia som fokuserat på en enskild adelsman, greven Abraham Brahe, i syfte att visa på större historiska förhållanden under perioden närmast före den egentliga stormaktstiden.

Det svenska samhället förändrades på många sätt under den senare delen av 1600-talet. Adeln blev både rikare och flertaligare och den statliga organisationen formaliserades och reglerades. Tiden före dessa förändringar har dock inte studerats lika mycket.

Johanna Thorellis avhandling undersöker hur rikseliten levde och verkade runt sekelskiftet 1600 och avslöjar att medeltida sätt att tänka och agera levde kvar långt fram i tiden. Personliga relationer som byggdes av tjänster och gentjänster var avgörande för all samhällsorganisation.

– Eftersom tjänster skapade gentjänster gav de förutsättningar för bestående samarbete när regelverk saknades. Både jämlik vänskap och hierarkiska relationer fungerade på samma sätt, då en underordnad förväntade sig gunst och hjälp i utbyte mot sitt arbete, säger Johanna Thorelli.

Avhandlingen visar hur aktiviteter som äktenskapsbildning, godsförvärv och ämbetsutövande alla organiserades genom just denna kulturella logik.

– Samtidigt var naturligtvis inte allt harmoniskt, utan normerna för en god relation kunde manipuleras och utnyttjas för att få sin vilja fram och få en meningsmotståndare att framträda i dålig dager.

Det förmoderna samhället ägde en enorm flexibilitet, på gott och ont, menar Johanna Thorelli. De personliga relationernas oskrivna normer var tänjbara, och tillsammans med osäkra kommunikationer skapade möjligheter för individuella prioriteringar – så länge ens handlingar kunde hållas inom gränserna för det ärbara i omgivningens ögon.

– Olika förpliktelser gentemot kung, underlydande, familj och släktingar kunde spelas ut mot varandra. Muntlig kommunikation föredrogs, och ett sätt att vara på flera ställen samtidigt var att använda ombud, säger Thorelli.

Även tidsuppfattningen var flexibel. Riksrådsmöten hölls oregelbundet på olika platser i landet när kungen kallade, men många gånger angav kallelserna inget bestämt datum, och även när ett datum nämndes var det fullt normalt att detta överskreds med ett par veckor. Det kunde ta tid för rådsherrarna att få kallelsen, avsluta de angelägenheter de höll på med, och resa till platsen.

Avhandlingen väver samman flera olika aspekter av samhället som annars ofta studeras separat. Diskussioner om vänskap och tjänstvillighet, privat och offentligt, muntligt och skriftligt, konflikthantering, aristokratisk status och rollen som hög ämbetsman skapar tillsammans en helhetsbild där delarna ger kontext åt varandra.

Den tematiska bredden uppnås genom att utgå ifrån en enskild riksaktiv adelsman – greve Abraham Brahe (1569–1630) – och de människor han kommunicerade med. Avhandlingen utgör därför också ett personhistoriskt bidrag, även om syftet är att visa på större historiska förhållanden. Resultatet är en värdefull bakgrundsteckning som visar själva förutsättningarna för den svenska staten och politiken på riksnivå under perioden närmast före den egentliga stormaktstiden.

Johanna Thorelli:
De tjänstvilliga vännernas samhälle. Abraham Brahe och den svenska eliten 1590–1630
Institutionen för historiska studier, Göteborgs universitet
Disputation: 12 maj 2023