Härskarhyllning och påverkan vid tronskiftet 1697

Efter Karl XI:s död i april 1697 aktiverades ett väloljat maskineri som till stor del dirigerades från det kungliga kansliet i Stockholm och vars syfte var att skapa allmän uppslutning bakom kungamakten och enväldet. Landssorg proklamerades och undersåtarna underrättades om att kungens död skulle betraktas som ett syndastraff. I åtskilliga hyllningstexter på vers uppmanades undersåtarna att uppvisa uppriktig sorg, för att senare samma år anbefallas att ändra stämningsläge till stor glädje över den 15-årige Karl XII:s tillträde som enväldig kung över det svenska Östersjöväldet.

I doktorsavhandlingen Härskarhyllning och påverkan. Panegyriken kring tronskiftet 1697 i det svenska Östersjöväldet visar Birgitta Ekblom hur de hyllande texterna fungerade som en kanal för politisk kommunikation mellan olika landsändar och samhällsgrupper. Studien utgår från 34 svenskspråkiga tryck från Sverige, Finland och det svenska Pommern. De panegyriska texterna utgör kvarlevor från ceremoniella sammanhang där framförande av orationer stått i centrum, psalmliknande visor sjungits eller kungahyllningar anslagits på portar eller andra platser där många kunde se dem. Det är bara i undantagsfall som det inte gått att knyta texterna till ett konkret ceremoniellt sammanhang.

Analyserna åskådliggör den variation som förekom inom kungapanegyriken när diktarna i enlighet med tidens retoriska teorier och praktiker utformade sina texter så att de överensstämde med propagandans intentioner samtidigt som de anpassades till lokala sammanhang, individuella strävanden, avsedd publik och framförandesituation. I avhandlingens två första analyskapitel ligger fokus på händelser i Stockholm med anledning av begravningsriksdagen hösten 1697, Karl XI:s begravning och Karl XII:s smörjelseakt. I ytterligare två analyskapitel behandlas kungahyllningar från Sverige utanför huvudstaden, från Finland, de baltiska provinserna och de tyska besittningarna. Därtill skildras det retoriska iscensättandet av tronskiftet i dessa områden. Med anledning av de dynastiska förändringarna påbjöds sorgklädsel, obligatoriska gudstjänster arrangerades, kyrkklockor ringde, kanoner avfyrades, processioner anordnades och fyrverkerier upplyste de annars mörka städerna.

Gemensamt för de analyserade texterna är att de förmedlar en fördelaktig bild av enväldet och monarkerna samtidigt som det förekommer en rik variation vad gäller implicit argumentation och vilka frågor som uppmärksammas. Vissa texter argumenterar för det karolinska enväldet, misstänkliggör och hotar meningsmotståndare samt försvarar Karl XII:s tidiga trontillträde. Andra framhåller frågor utan koppling till kungamakten eller framför önskemål på den nye kungens framtida maktutövande.

Avhandlingen uppmärksammar en rad symboliskt betydelsefulla platser och byggnader: I Stockholm var Ridddarhuset det mest betydelsefulla retoriska rummet där olika grupperingar inom adelsståndet konkurrerade om hur riket skulle styras efter Karl XI:s död. I den kungliga gymnasieskolan i Göteborg och i Helsingfors trivialskola framfördes svenskspråkiga hyllningsdikter inför den lokala eliten. I Malmö höll rektorn för stadens latinskola en oration på Kungshuset, den byggnad i staden där Karl XI residerat under sin Eriksgata. I Gävle var istället stadens kyrka den symboliskt betydelsefulla byggnad där en av stadens lektorer framförde sin kungahyllning.

Analyserna synliggör sociala, politiska och retoriska positioner som kännetecknar skalderna, deras eventuella uppdragsgivare och den tilltänkta publiken. Positionerna kan inordas horisontellt i det geografiska rummet genom kategoriseringar som rike/provins och centrum/periferi, eller vertikalt genom att de återspeglar hierarkiska skillnader mellan människor i kategorier som överhet/undersåte och talare/åhörare. Därigenom blottlägger avhandlingen en retorisk geografi där det svenska Östersjöväldet utgör ett gemensamt retoriskt rum.

Sammantaget visar studien att de analyserade texterna var pragmatiskt inriktade verk som utgör en viktig källa för svensk historieskrivning genom sitt bidrag till vår kunskap om hur panegyriska texter användes för att främja författarnas, och deras eventuella uppdragsgivares, politiska intressen och karriärer.

Birgitta Ekblom:
Härskarhyllning och påverkan. Panegyriken kring tronskiftet 1697 i det svenska Östersjöväldet
Litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet
Disputation: 17 december 2022