De nordeuropeiska hundraser som finns i dag har inte sitt ursprung i skandinavisk varg som man tidigare trott. En ny studie från Uppsala universitet, som nyligen publicerades i BMC Evolutionary Biology, visar nämligen att stenåldershundarna inte var besläktade med lokala vargar, utan snarare med redan tämjda hundar från andra delar av världen.

Tidigare undersökningar har visat att en specifik DNA-typ, så kallad mitokondriell haplotyp, är i det närmaste exklusiv för de nord-europeiska hundraserna. Detta tolkades som att de hade ett skandinaviskt ursprung. I den nya studien har forskare från Sverige och Danmark undersökt DNA från 24 förhistoriska skandinaviska hundar utan att hitta något som indikerar ett skandinaviskt ursprung.

– Vi ser inget som helst bevis för att hundarna skulle komma från en skandinavisk varg som domesticerats, säger Anders Götherström, som lett studien.

– Tvärtom tyder våra resultat på att hundarna kom färdigtämjda till Skandinavien från bland annat Asien. De hade alltså varit under mänsklig kontroll under mycket lång tid.

Hundlämningarna som analyserats är huvudsakligen från bonde-stenåldern från Gotland, Mälardalen och Götalandskapen, men även medeltida hundar från Öland, Skara och Stockholm ingår i studien.

– Materialet kommer från fantastiska fyndplatser, jag lyckades få fram DNA ur nästan alla ben jag försökte med vilket är väldigt ovanligt, säger forskaren Helena Malmström, som gjort det mesta av laboratoriearbetet i studien.

Materialet är bland annat hämtat från Ajvidegravplatsen på Gotland, en rik och välbevarad stenåldersfyndplats med ett stort fyndmaterial, och den medeltida befästa byn Eketorp på södra Öland, en spektakulär försvarsanläggning.