Svenska i Gestapos tjänst

Hösten 1954 står svenskfödda Dagmar Imgart inför rätta i Kassel, anklagad för samarbete med Gestapo och angiveri av tyska medborgare under Naziregimen. Med sitt agerande har hon sänt människor i döden. I Svenska i Gestapos tjänst skildras hennes historia.

Dagmar växte upp i Örebro och reste 1922 till Tyskland där hon snart träffade sin blivande make. Paret Imgart var inga övertygade nazister men gick med i partiet i mitten av 1930-talet. 1940 blev Dagmar erbjuden att agera informatör åt Gestapo, hon accepterade och fick kodnamnet V140 Babs.

Johan Perwe har följt henne i spåren, både i Sverige och i Tyskland, för att försöka förstå och ge en bild av vem hon var och vad som drev henne. Fram tonar en bild av en opportunist som eftersträvade status och betydelse.

Ett av författarens syften med boken har varit att försöka nyansera bilden av förövare i Nazityskland och visa att hundratusentals tyskar faktiskt valde att bli angivare. Det handlade inte om psykopater eller omänskliga demoner, utan om högst ordinära människor från olika samhällsklasser.

Johan Perwe är journalist och historiker. Han arbetar på Forum för levande historia i Stockholm och har tidigare skrivit boken Bombprästen om hans egen morfar Erik Perwe, som var kyrkoherde i Berlin under andra världskriget.

Johan Perwe:
Svenska i Gestapos tjänst. V140 Babs
Carlsson Bokförlag
Utkom 2011