Tapetens historia i Sverige

Tapeten Rosenvinge. Foto: Borås Tapeter

Att dekorera väggarna har varit populärt i hundratals år och det är ganska lätt att spåra när tapeter började användas i de svenska husen. I många fall så sitter de gamla tapeterna kvar under de nyuppsatta, och har man lite tur finns det flera lager som går att datera.

Den äldsta bevarade tapeten i Norden hittades i det Rosenvingska huset i Malmö och är från 1570-talet. Tapeten som kallas för Rosenvinge är tryckt med träklichéer och har ett mönster med blommor och bandslingor. Idag har tapeten börjat användas igen, eftersom Boråstapeter har reproducerat mönstret på sin tapet Rosenvinge som finns i tre färgställningar. I Boråstapeters kollektion Anno hittar man flera originalmönster med ett kulturhistoriskt arv som de har valt att förvalta och göra till nya, tidlösa tapeter som passar i alla hem.

Tidigare var det bara de allra rikaste som hade råd med tapeter, och det var först i mitten av 1700-talet som det blev vanligare med tapeter över hela landet. Då blev det vanligare med papperstapeter, jämfört med tidigare när det fortfarande dyrt eftersom tapeterna tillverkades av siden eller förgyllt läder. För att se hur de fina tapeterna i de rika hushållen såg ut på 1700-talet, så bjuder Drottningholm på en hel provkarta på 1700-talstapeter. Rokokomönster var vanligast, men under den gustavianska tiden kom även randiga tapeter på modet.

Runt sekelskiftet 1800 förändrades tapetmodet och den antika konstens fabeldjur som sfinxer och gripar hamnade på väggarna. Tapeterna hade ofta en kombination av tryck och målning. Fransktillverkade panoramatapeter var särskilt berömda och eftersom motivet aldrig upprepas behövdes det tusentals klichéer för att täcka väggarna.

När Tyskland konstruerade tapetmaskiner för valstryck senare på 1800-talet så blev tapeterna mycket mer betydelsefulla. Massfabrikationen startade, eftersom det vid samma tidpunkt blev möjligt att tillverka papper i långa banor. 1866 installerades en ångdriven tryckmaskin hos Kåbergs i Stockholm och industrin var ett faktum.

Runt sekelskiftet 1900 började tapeterna bli ljusare och slanka blomrankor i jugendstil började dominera, följt av den geometriserande wienerjugenden. I Sverige skapade Carl Larsson ett nytt tapetmode med sina böcker “Ett hem” och “Åt solsidan”. Genom böckerna fick jugendstilen fäste i Sverige. I de flesta svenska hem var det dock fortfarande vanligast med konventionella blomtapeter, även om Liljevalchs konsthalls stora konstutställning år 1917 lade grunden till den svenska art decon Swedish grace.

1930 års Stockholmsutställning förde med sig funktionalismen där praktiska och sociala krav på bostadens stil stod i fokus. Den enfärgade och ljusa väggen med enbart lite putskaraktär blev det moderna valet. Funktionalismens stränga ideal luckrades upp under 1940-talet där det återigen blev modernt med mönstrade tapeter. Pastellfärgad botten med lätta och diskreta teckningar var på modet.