Tunas hövdingar på spåren
Det var 70 år sedan arkeologer senast grävde vid Tuna by i Alsike, strax sydost om Uppsala. Då hittade man rika båtgravar från vikingatiden. Nu är det dags igen, men nu är det hövdingarnas gård som arkeologerna är på jakt efter.
Med hjälp av geofysiska metoder har arkeologer från Arkeologiska Forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet lyckats lokalisera bebyggelselämningar som är samtida med gravfältet. Det är denna bebyggelse de nu undersöker. Bland det som påträffats märks lämningar av hus och vardagliga föremål som keramik, kammar av ben och horn och detaljer från dåtidens vävstol. Föremålen kan dateras till vikingatidens senare del och tidig medeltid.
Undersökningarna ingår i ett av Vetenskapsrådet finansierat forskningsprojektet, Kring Hus och Härd. Projektet leds av arkeologerna Sven Isaksson och Björn Hjulström. Projektet är inriktat på att tydliggöra det vardagliga, hur livet var organiserat i husen och på gården, under yngre järnålder (cirka 400-1050 e.Kr.). För att kunna göra detta används ny, modern analysteknik – markkemiska analyser av organiskt material och metallspårämnen i marken. Teknikerna har utvecklats i samband med tidigare undersökningar vid Vendel kyrka i norra Uppland.
Hur en gård var organiserad kan ge mycket information om samtidens samhälle. Utifrån gårdens och husens planlösning, och de olika funktioner man kan tillskriva dessa, kan allt från agrarteknik och hushåll till idéer och tankar kring hus och härd framtolkas. Genom de stora exploateringsundersökningarna under framför allt 1980- och 1990-talet har arkeologerna har fått en god bild av by- och gårdsstrukturen under yngre järnåldern. Men arkeologiska tolkningar av boplatslämningar blir gärna tekniska och så att säga innehållslösa. Byggnader utan människor. Detta kommer sig bland annat av att arkeologiska data, dvs. fynd och anläggningar, utgör punkter på kartan med stora tomma ytor emellan. Genom den markkemiska analysen av kulturlagret kan dessa ytor fyllas med kulturhistoriskt intressant information. Tomrummen kan nu fyllas med liv. För provtagningens skull krävs det en lite varligare framfart än vad som ofta är tillämpligt på exploateringsgrävningar.
Till det vardagliga hör också maten. Sven Isaksson, expert på den yngre järnålderns matkultur, hoppas på att hitta rikligt med krukskärvor på boplatsen. I dessa kan man nämligen finna spår av matrester, som sedan analyseras kemiskt för att utröna vad kärlen använts till. Resultaten kan sedan jämföras med benkemiska analyser av skelett från båtgravfältet. Spåren av mat kommer också att kunna jämföras med liknande analyser, utförda på keramik från två andra platser med båtgravfält, Vendel och Valsgärde i Uppland, samt från Birka på Björkö i Mälaren. Lämningarna vid Tuna har därför potential att på flera sätt bli avgörande för en djupare förståelse för den yngre järnålderns matkultur.
Undersökningen sker inne bland husen på den nuvarande gården. Bara detta är något som är ovanligt med dessa utgrävningar. Det har inom arkeologin länge antagits att den sena vikingatidens bebyggelse låg på samma plats som de gårdar som är kända från historisk tid. Men mycket få undersökningar på sådana platser har tidigare gjorts i Sverige. Detta ger också grävningarna en utmanande komplexitet, eftersom vi måste gräva oss igenom många generationer av bebyggelse. Men det är viktigt att också dessa historiska lämningar dokumenteras, för att få en förståelse för vad som skett på platsen.
(2003-09-15)
