Undervisningen i moderna språk i Stockholm 1800–1880
Det svenska läroverket – historiskt sett dominerat av undervisning i latin och kristendom – utökade under 1800-talet gradvis sin undervisning för att tillgodose den framväxande medelklassens intressen. Ett exempel är undervisningen i moderna språk, vilken tidigare hade ansetts som en angelägenhet för privatundervisningen, men som från år 1807 inkluderades i den offentliga läroplanen.
Avhandlingen I privat och offentligt behandlar det skiftande förhållandet mellan privat och offentlig undervisning under denna brytningstid. Detta görs genom en studie av undervisningen i moderna språk i Stockholm 1800-1800. Medan undervisning i moderna språk länge bedrivits av privata språkmästare var det först genom 1807 års skolordning som franska, tyska och engelska erkändes som ämnen inom det offentliga läroverket. Vilka möjligheter erbjöds för att lära sig språk? Vilka bedrev undervisningen? och Hur utformades undervisningspraktiken? är några av de aspekter som studeras.
I motsats till den bild som reproducerats genom tidigare skildringar visar denna undersökning att införandet av en offentlig undervisning i moderna språk inte innebar slutet på den privata undervisningen. Undersökningen visar vidare att fastän den privata undervisningen fortsatte blomstra vid sidan av den expanderande offentliga undervisningen förändrades relationen mellan de båda undervisningstyperna. Fram till 1840-talet fungerade både privat och offentlig undervisning som konkurrenter på en lokal undervisningsmarknad, där båda typernas undervisning påverkades av lokala förhållanden och den lokala konkurrensen. En central förutsättning för detta var att centralt utfärdade skolordningar och läroplaner alltjämt hade ett relativt begränsat inflytande på den lokala skolans faktiska verksamhet.
Från seklets mitt blev de offentliga skolornas språkundervisning alltmer präglad av formalbildningstanken, tydligast i form av ett ökande fokus på grammatik. Samtidigt förändrades privatundervisningens roll till att komplettera den offentliga undervisningen, främst genom att erbjuda den praktiska språkfärdighet som det offentliga läroverket inte förmedlade.
Medan studien ifrågasätter betydelsen och effekterna av centrala reformer, inte minst under seklets första hälft, belyser den andra faktorer som spelade en avgörande roll för den lokala undervisningsmarknadens utveckling. Framförallt gäller detta det offentliga skolväsendets gradvisa centralisering och systematisering, vilket minskade skolornas utrymme för att anpassa undervisningen till den lokala efterfrågan.
Men den ökande betydelsen av formella utbildningsmeriter såsom betyg och examina, tillgängliga endast genom offentlig undervisning, innebar samtidigt att läroverket hade mindre behov av att tävla om eleverna. Eleverna attraherades inte längre enbart av undervisningens praktiska användbarhet, något som skapade förutsättningar för såväl den speciella form av språkundervisning som kom att bedrivas inom läroverket, som behovet av en kompletterande privatundervisning.
Undersökningen ger ny kunskap om den privata undervisning som ofta förbisetts i tidigare forskning och omprövar också bilden av utvecklingen som en övergång från privat till offentlig undervisning.
Peter Bernhardsson:
I privat och offentligt. Undervisningen i moderna språk i Stockholm 1800–1880
Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Uppsala universitet
Disputation: 7 oktober 2016
