Unika bronsåldersfynd i Alingsås

Wendelsring, del av halsring. Foto: Mikael Agaton

Ett 50-tal hela eller större delar av bronsföremål har hittats i Alingsås. Fyndet utgörs huvudsakligen av praktföremål för personlig utsmyckning och är ett av de mest spektakulära och största depåfynd från yngre bronsåldern som någonsin gjorts inte bara i Västsverige utan i hela Sverige, enligt länsstyrelsen.

– Det är dessutom en av få liknande fyndplatser som har undersökts arkeologiskt, så fyndet är unikt på flera sätt. Inte sedan bronssköldarna från Fröslunda grävdes fram ur en åker i Skaraborg i mitten av 1980-talet har ett så spännande fynd från bronsåldern gjorts i Sverige, säger Pernilla Morner, antikvarie på Länsstyrelsen Västra Götaland.

Länsstyrelsen Västra Götaland fick i början av april in en anmälan om ett fornfynd från en man som hade hittat några till synes handgjorda bronsföremål i skogen i Alingsåstrakten. Det visade sig vara ett så kallat depåfynd från slutet av yngre bronsålder, sannolikt perioden mellan 750 och 500 f. Kr. Fyndet bestod av några mycket välbevarade halsringar, kedjor och nålar av brons. Föremålen låg öppet på marken framför några stenblock nedanför en bergshöjd mitt ute i skogen. Förmodligen har djur krafsat fram dem från en hålighet mellan stenblocken, där man kan anta att de dessförinnan har legat.

Länsstyrelsen beslutade omgående att låta genomföra en arkeologisk efterundersökning. Dels för att ta hand om andra föremål som kanske låg kvar på platsen, dels för att ta reda på mer om omständigheterna kring fynden. Under brons- och järnåldern hände det att människor offrade föremål som en rituell handling, kanske till gudarna eller för att investera i livet efter döden. Detta kunde ske genom att man sänkte ner föremålen i sjöar och vattendrag. Dessa offerfynd har i de flesta fall återfunnits i samband med torvbrytning och dikning av åkermark under 1800- och 1900-talet. Att depåfynd av det här slaget hittas i oländig skogsmark är mer ovanligt.

Den arkeologiska undersökningen genomfördes under förra veckan av arkeologer och konservatorer från Förvaltningen för kulturutveckling i Västra Götalandsregionen, i samarbete med forskare från Göteborgs universitet. Resultatet av undersökningen blev ett 50-tal hela eller större delar av föremål. Dessutom hittades ett 20-tal obestämbara bronsfragment och ett 10-tal järnfragment.

– De flesta av fynden utgörs av bronsföremål som kan associeras med en högstatuskvinna från bronsåldern. De har använts till att smycka olika kroppsdelar, som halsringar, armringar och fotringar men även stora nålar och hyskor som har använts för att dekorera och hålla upp olika former av klädesplagg som troligtvis varit gjorda av ull, säger Johan Ling professor i arkeologi vid Göteborgs universitet.

Förutom halsringar, dräktnålar, spiraler, kedjor och en tutulus (klädes- eller bältesprydnad) hittade man en holkyxa samt restprodukter från bronsgjutning. Även en drivstav som man tror kan ha använts för att stimulera och sporra hästar med hittades. Det är en typ av föremål som har påträffats i Danmark men inte hittills i Sverige.

– För oss som arkeologer är det väldigt ovanligt att hitta depåfynd och det är givetvis en häftig känsla. De här bronsföremålen är både ovanliga och fantastiskt välbevarade med tanke på sin ålder, säger Mats Hellgren, arkeolog på Förvaltningen för kulturutveckling.

Nästa steg är nu att se till att föremålen kan bevaras. Madelene Skogbert är konservator på Förvaltningen för kulturutveckling, och har varit med redan vid fältarbetet.

– Min roll i fält är främst att minimera riskerna för ytterligare skador i form av förändringar i miljön eller vid hantering. Man får inte glömma bort att förutsättningarna för att föremålen över huvud taget finns kvar är att det uppstått en balans mellan materialet i föremålen och den omgivande miljön. När den störs, vilket den gör vid en framgrävning, är det viktigt att rätt åtgärder kan sättas in omedelbart, säger Madelene Skogbert.

(2021-04-29)