Utvecklingen av svenskt djurskydd 1844-1944

Vi tror att vi lever i ett land med ett av världens bästa djurskydd, och att detta djurskydd utvecklats progressivt och blivit allt starkare genom historien. Men stämmer verkligen denna självbild? Det är något Per-Anders Svärd har undersökt i sin avhandling Problem animals. A critical genealogy of animal cruelty and animal welfare in swedish politics 1844–1944.

– Utgångspunkten för avhandlingen var att jag ville förstå hur vi ser på djur i dag ur ett historiskt perspektiv, säger Per-Anders Svärd. Min forskning handlar om de ideologier som präglat synen på relationen mellan människor och djur i svensk politik från mitten av 1800-talet till mitten av 1900-talet.

Sveriges första lag mot djurplågeri trädde i kraft 1858. I lagen fastslogs det att den som uppvisade ”uppenbar grymhet” i behandlingen av djur kunde dömas till böter. Dock visade sig begreppet ”uppenbar grymhet” vara mycket svårtolkat. Så snart en viss behandling av djur stämplades som ”uppenbart grym” visade det sig att samma kritik lika gärna kunde riktas mot en hel rad andra former av djuranvändning. Mycket av debatten kom därför att handla om hur ”uppenbar grymhet” skulle definieras. Begreppet tenderade att utvidgas i betydelse och hotade i förlängningen att komma i konflikt med samhällets institutionaliserade utnyttjande av djur.

Under hundra år stod de svenska politikerna inför problemet hur de skulle kombinera bilden av ett samhälle som värnar om djur med det mer cyniska faktum att man ville fortsätta utnyttja djur på samma sätt som tidigare. ”Lösningen” på detta dilemma blev den preventiva djurskyddslag som trädde i kraft 1944 och satte upp standarder för hur djur skulle skötas och hållas. Den tidigare lagen mot djurplågeri hade gett upphov till ständiga tolkningsproblem eftersom grymhetsbegreppet så lätt färgade av sig på det vardagliga djurutnyttjandet. Den nya djurskyddsmodellen – som fortfarande i stort gäller i Sverige – hade mycket lättare att neutralisera kritik mot djurhållningen. Samtidigt som djurskyddslagen kunde framställas som ett viktigt humanitärt framsteg tillät den också stora skillnader mellan olika typer av djurbehandling. Den praktiska effekten har blivit att alla invändningar mot djurutnyttjandet tenderar att behandlas som detaljfrågor och göras till föremål för småreformer, något som undergräver möjligheten att utveckla en kritisk blick på hela systemet med hur människor använder djur.

Enligt Svärd var djurskyddslagen ett sätt att rädda människors rätt att utnyttja djur.

– Som jag tolkar det stod inte den nya djurskyddslagen för det nästa logiska steget i värnandet om djurens rättigheter. Snarare representerade den ett försök att övervinna den kris som länge plågat den äldre antidjurplågeridebatten, säger Per-Anders Svärd. Den nya lagens verkligt innovativa grepp var att den bekräftade samhällets djurvänlighet utan att för den skull rubba något i det exploaterande förhållandet mellan människor och djur. Tvärtom skulle man kunna hävda att den öppnade helt nya områden för djurexploatering genom att avskaffa det gamla förbudet mot att uppvisa ”uppenbar grymhet” precis i en tid då grymhet mot djur började institutionaliseras i stor skala genom den industriutveckling som skedde.

Per-Anders Svärd:
Problem animals. A critical genealogy of animal cruelty and animal welfare in swedish politics 1844–1944
Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet
Disputation: 5 november 2015
Opponent: professor Marcel Wissenburg, Radboud Universiteit,  Nederländerna