Trots torpens fattiga förflutna, att deras funktion som försörjning spelat ut sin roll och att de som livsmiljöer ofta saknar den komfort vi nu är vana vid har de överlevt in i nutiden. Hur kommer det sig? Det frågar sig kulturgeografen Maja Lagerqvist i sin avhandling vid Stockholms universitet.

De svenska torpens historia, från torparnas småbruk och hem till dagens användning av torpstugorna som fritidshus, rymmer både förändringar och kontinuitet och är inte så enkelspårig som den ibland kan uppfattas. Trots den radikala omvandlingen finns också likheter mellan torp idag och i det förflutna. Det kan både ses i den fysiska utformningen och vad de betytt i olika tider. Stugan är exempelvis ofta kvar idag och vanligen finns vissa uthus och gamla planteringar kvar även om de renoverats och moderniserats. Torp har även beskrivits som idyller och svenska idealhem redan för 150 år sedan. I denna avhandling har de svenska torpens materiella och symboliska transformation sedan år 1850 undersökts genom en kombination av analyser av historiskt arkiv- och kartmaterial, intervjuer av dagens torpanvändare, statliga utredningar, skönlitteratur, bostadsannonser och tidskrifter.

Avhandlingen visar att om inte övergivandet av torpen som småbruk kring 1900-talets mitt hade sammanfallit med urbanisering, välfärdens framväxande och stadsbefolkningens ökande möjligheter till fritidsboende på landsbygden skulle många av de torpstugor som vi idag älskar försvunnit. Det svenska samhällets utveckling under 1900-talet gjorde att torpen övergavs för att sedan återupptas som fritidshus. Denna återanvändning möjliggjordes även av äldre föreställningarna om torpen som idyller. Dessa positiva föreställningar kan ses i politisk debatt och skönlitteratur från senare delen av 1800-talet och tidigt 1900-tal. Och de kan fortfarande ses i dagens media. Dagens torpdröm och torpanvändande är alltså inte bara sentida marknadsföringsjippon. De baseras på ett hanterande av alla de små omoderna stugor som blev över när Sverige omvandlades från jordbrukssamhälle till industrisamhälle. De baseras även på en gammal idealisering, snarare seglivad än sentida, även om torpdrömmen moderniserats och kommersialiserats med tiden.

Avhandlingen visar därmed att rent materiella aspekter som överblivna stugor och de positiva betydelser som givits till torp i olika tider tillsammans påverkat att, och hur, landets torp fortsatt att användas och på så vis blivit kvar.

– Om inga torp återanvänts på olika vis under 1900-talet, utan istället övergivits, skulle de heller inte finnas kvar idag. Värdet av dem skulle då framförallt vara symboliskt och antikvariskt. Men de glömdes inte bort utan återupptogs av hembygdsrörelse, medievärld och sommarstugeanvändare.

Genom att de återigen blev bebodda har många torpstugor blivit omhändertagna, framförallt sedan 1960-talet. Mycket tid och pengar har därefter lagts ner på stugornas bevarande, även om många också moderniserats och förändrats, för att den moderna människan ska kunna leva sitt liv där. Avhandlingen visar att media sedan 1950-talet framhävt torpens värde för svensk nationalidentitet men också för nutidsmänniskans välmående. På så vis har de getts stora värden. Detta har gett konkreta konsekvenser på torpen runt om i landet eftersom det i sin tur påverkat hur de rent praktiskt används och tas omhand, till exempel genom renoverande och bevarande.

– I media har torpet till viss del reducerats till en mysig stil. Men i samtal med dagens torpanvändare blir den historia som format platsen starkt framhävd. Torpets historia och torparnas fattigdom och slit där är en viktig del i det värde man idag ger till sitt torp. Det ger ett extra värde i idyllen idag. Det är svårt att inte påverkas av torpet och all den historia som finns inbakat där när man lever på samma plats, i samma stuga, som många andra tidigare levt och kämpat med jorden och livet.

Maja Lagerqvist:
Torpets transformationer. Materialitet, representation och praktik från år 1850 till 2010
Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet
Disputation: 14 oktober 2011
Opponent: professor Birgitta Svensson, Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap, Stockholms universitet