I Västra Götalandsregionen finns cirka 85 000 kända fornlämningar och inom Göteborgs kommun cirka 4 000. Några av de här platserna är kända och uppmärksammade, de flesta är emellertid ganska anonyma och bortglömda. Vem använder de här små fornlämningsplatserna och till vad? Detta är frågor som arkeologen Anita Synnestvedt försöker besvara i sin avhandling.

Fornlämningsplatser är skyddade enligt lag och ska bevaras. Synnestvedt undersöker därför vilka resurser och möjligheter de här platserna har, mer än att innebära kostnader för samhället i form av vård och skötsel och att fungera som minnen över tidigare kulturer. Hennes syfte är att undersöka om de kan vara ett framtidskapital som kan utnyttjas i lokal och regional utveckling.

Det finns paradoxer när det gäller hur fornlämningar ska brukas och bevaras i landskapet. Avhandlingsförfattaren fokuserar på brukandet och tar upp olika sätt när det gäller att använda platserna med perspektiv på till exempel hälsa, skola, förskola och upplevelser av olika slag. Syn på kunskap och hur kulturmiljövården förmedlar kunskap i landskapet är andra övergripande teman i avhandlingen.

Anita Synnestvedt har genomfört två fallstudier i stadsdelarna Styrsö och Bergsjön i Göteborg. Båda projekten har varit tvärvetenskapliga och haft samarbeten med främst skolor i de två stadsdelarna.

– Små fornlämningsplatser behöver uppmärksammas och aktiviteter behöver skapas om de inte ska glömmas bort, säger Anita Synnestvedt. Alla platser har något att berätta och ett pedagogiskt perspektiv behövs därför i kulturlandskapet, menar hon.

Att tillåta och erkänna ett varierat och lekfullt historiebruk av våra fornlämningsplatser är att demokratisera kulturarvet och avhandlingsförfattaren anser att vi ska låta fornlämningsplatserna blomma så att de blir en kärleksaffär för fler människor än idag och ingen trist historia.

Anita Synnestvedt:
Fornlämningsplatsen. Kärleksaffär eller trist historia
Disputation: 19 december 2008
Opponent: dr.philos. Grete Lillehammer, Stavanger, Norge