Karl-Oskar och Kristina från Korpamoen i Ljuder socken. De flesta svenskar har väl en mer eller mindre personlig relation till personerna i Vilhelm Mobergs nationalepos. Vi betraktar utvandrarserien som en tidlös, allmängiltig berättelse och som en källa till kunskap om 1800-talets stora utvandring till Nordamerika. Men böckerna om de småländska bönderna som utvandrar till Minnesota säger i själva verket mer om 1950-talet, då de skrevs och om Vilhelm Mobergs politiska engagemang. Det visar litteraturvetaren Jens Liljestrand i en ny avhandling från Lunds universitet.

– Jag tycker det är viktigt att även väldigt spridda böcker granskas ur det här perspektivet. Det är inte så vanligt, säger han.

Jens Liljestrand har bland annat läst en stor mängd av Vilhelm Mobergs personliga brev för att sätta sig in i hur författaren tänkte och hur hans vardag såg ut när han skrev böckerna som skulle bli ett nationalepos:

– Stora delar av verket skrev Vilhelm Moberg i USA, där han bodde långa perioder. Vilhelm Mobergs syn på USA, som en ideal smältdegel av olika kulturer, med stor individuell frihet, är tydlig i Utvandrarna.

Denna bild har också format historieskildringen om utvandringen. Vilhelm Moberg hade ett stort intresse för historia. Utvandrarserien fyllde ett tomrum. Dittills hade utvandringen under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal varit marginaliserad i historiebeskrivningen. Men Karl-Oskar och Kristina är egentligen inte alls typiska för verklighetens utvandrare, säger Jens Liljestrand:

– Det var inte alls så många hela familjer som utvandrade. Både kvinnor och män utvandrade ensamma och levde i enkla kollektiv tillsammans med andra svenskar eller nordbor och sysslade till exempel med hantverk. De bröt sällan ny mark ute i skogen. En stor grupp var dessutom religiösa fundamentalister och inte bönder.

Jens Liljestrand menar att det är först de senaste fem-tio åren som vi fått tillräcklig distans till Kalla kriget för att kunna granska litteraturen från denna period ur ett samtidsperspektiv. Utvandrarserien har dock hittills inte räknats till efterkrigslitteraturen, trots att de tydligt hör hemma där.

– Detta att fly från instängdheten i öst till friheten i väst är ju ett tema även i Utvandrarna.
Vilhelm Moberg deltog flitigt i samhällsdebatten på sin tid. Han var starkt emot den svenska byråkratin, statskyrkan och monarkin. Allt detta går också att spåra i Utvandrarna, liksom hans idealiserade bild av bondesamhället som ett enkelt liv i harmoni. Och även andra romaner av Vilhelm Moberg har tydliga politiska undertoner:

– Med Rid i natt är det tydligt att berättelsen egentligen handlar om Nazityskland. Utvandrarserien skrevs under en längre tid och det är därför svårare att se mönstren.

Till sist: Vad tror Jens Liljestrand att Vilhelm Moberg själv skulle sagt om tolkningen av hans utvandrarserie?

– Vilhelm Moberg var svår att tillfredsställa. Han skulle nog sagt att jag övertolkar. Men jag tror att han skulle blivit glad över att se att böckerna fortfarande är så lästa, 50 år efter att de publicerades.

Jens Liljestrand:
Mobergland – personligt och politiskt i Vilhelm Mobergs utvandrarserie
Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet
Disputation: 12 december 2009
Opponent: professor Johan Svedjedal, Litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet