1800-talets historiska roman utpräglat kvinnlig litteraturform

Historiska romaner i var mitten av 1800-talet en mycket populär läsning. Unikt för Sverige var de många kvinnliga författarna. Det visar Stefan Johansson, som i sitt avhandlingsarbete undersökt vilka uppfattningar om bland annat samhälle, politik, människor och moral som kommer till uttryck i de historiska romanerna.

Även utanför de akademiska kretsarna utvecklas skilda historiesyner och attityder till det förgångna. Stefan Johansson har intresserat sig för hur och av vem historien används och i sitt avhandlingsarbete koncentrerat sig  på de svenska historiska romaner och noveller som skrevs före 1867. Området har tills nu varit närmast helt obehandlat i forskningen, och Stefan Johansson har sökt ta reda på vilken historia  som spreds i dessa en gång mycket lästa, men idag närmast helt bortglömda berättelser. Han har studerat nära 200 texter för att komma fram till vad de skildrar i det förgångna och vilken tendens verken har i synen på skilda tidsperioder när det gäller bland annat ekonomi, moral, svenskhet, kvinnor och litteratur.

Den första svenska historiska romanen anses ha publicerats 1828, och undersökningen behandlar huvudsakligen åren därefter till och med 1866. Resultat visar att det främst är 1600- och 1700-talen som står i centrum av skildringarna, och att den historiska romanen efter mitten av 1800-talet blir en utpräglat kvinnlig litteraturform, representerad av utövare som Ulrika von Strussenfelt och Wilhelmina Stålberg. Den sistnämnda var en av seklets mest lästa svenska författare, men har inte behandlats mer ingående av vare sig historiker eller litteraturvetare. Den höga andelen kvinnliga författare inom genren under denna tid gör Sverige unikt.

Liberala författare, vilka utgör majoriteten, svartmålar ofta aristokratin, katoliker och utlänningar. Även bristande moral betraktas som ett hot mot den svenska identiteten. Konservativa författare är mer kritiska mot girighet och en öppen politisk debatt. Särskilt de liberala författarna menar att den samtida akademiska historieskrivningen är alltför inriktad på att skildra kungar och krig. Själva anser de sig stå för en historia där familjeliv och seder ges större utrymme.

Det grundläggande arbete Stefan Johansson utfört genom att spåra upp och läsa de skrifter som finns inom ämnesområdet kan i framtiden underlätta djupare studier av enskilda författare och frågeställningar och också underlätta bredare jämförande studier av andra länder och tider.

Stefan Johansson:
En omskriven historia. Svensk historisk roman och novell före 1867
Historiska institutionen, Uppsala universitet
Disputation: 29 september 2000
Fakultetsopponent: fil. dr. Eva-Helen Ulvros, Lunds universitet