2 000 år gamla ben – bonus vid vägbygge på Orust

Inmätning i stensättningen. Foto: Jessica Andersson

Bygget av väg 160 på Orust ger inte bara säkrare väg utan också kunskap om befolkningen på platsen förr i tiden. Vägen byggs i ett fornlämningsrikt område. Vid de fyra utgrävningsplatserna har små mängder ben från flera människor har hittats. På grund av benens färg vet man att de utsatts för höga temperaturer, upp emot 1 100 grader. Benen hittades tillsammans med keramikskärvor, sot och kol.

– Benen hade strötts över ytan tillsammans med krossad flinta och kvarts. Därefter hade alltsammans täckts med ett lager sten. Analysen av benen visar att de tillhör flera olika individer, de flesta äldre vuxna men en tonårsflickas ben finns även bland benresterna. Dessa fynd är sannolikt från äldre järnåldern, alltså omkring 2 000 år gamla, berättar arkeologen Pia Claesson från Statens historiska museer.

Vid denna tid uppstod seden att kremera en avlidens kropp på bål liksom att använda benrester på ett sätt som tyder på att de ingick i magiska riter.

– För att kunna leva oss in i forntidens verklighet måste vi förstå att det vi i dag betraktar som övernaturligt var en verklig del av deras tillvaro, fortsätter Claesson.

Dagens väg 160 var ett smalt sund på bronsåldern och det var ungefär lika varmt som i Sydeuropa. Människorna som levde här fick huvudsakligen sin mat från havet. Allteftersom havet drog sig tillbaka och vår järnålder inleddes blev jordbruk vanligare och klimatet mer likt vår tid. Små gårdsbruk ersatte långhusen och samhället blev mer jämlikt, vilket avspeglades i gravarnas uttrycksformer.

Utöver gravplatserna från järnåldern har man också hittat ett 1800-tals torp. Torpet Tjuvkil på Orust var ett av alla torp som anlades vid 1800-talets början. Förundersökningen visade grunder efter tre hus: bostadshuset, en jordkällare och en smedja. Mantalslängderna säger att torparen Nils Andersson och hans hustru bodde här år 1845. Deras barn Sofie och Christina samt Christinas man och tre barn bodde också i torpet. Man vet att torpet övergavs någon gång under senare delen av 1800-talet, men inte varför.

– Även om intentionen alltid är att undvika att lämningar skadas, leder undersökningarna till att intressanta fynd dokumenteras och att ny kunskap om vår gemensamma historia produceras, säger Jan Ottander miljöspecialist på Trafikverket.

(2018-03-11)