Arthur Engberg, en av socialdemokratins klassiska hövdingar under mellankrigstiden. Många såg honom som Hjalmar Brantings självklare tronföljare, innan Per Albin Hansson tog över rollen. Engberg tillhörde rörelsens toppskikt från slutet av det första världskriget till början av det andra. Han betraktades allmänt som en radikal socialdemokrat, marxistisk reformist och kulturens och humanitetens försvarare i en tid när nazismens brutalitet drev fram en hukande anpassning i skilda läger. I den medgörliga samlingsregeringen fanns ingen plats för Arthur Engberg, som t.o.m. – genom en av sina antinazistiska krönikor – lyckades få den beskedliga Vecko-Journalen beslagtagen av censuren.

Idag citeras han gillande av nynazister på Internet. Vad var det hos denne portalfigur för demokrati och reformsocialism under mellankrigstiden som på 2000-talet kan exploateras av nyvakna antisemiter?

I tidningsartiklar, riksdagsinlägg och personliga anteckningar har historikern Håkan Blomqvist funnit en Arthur Engberg som inte passade i minnesskrifter och samlingsverk. Men också en historia som komplicerar bilden av antisemitismen i svenskt samhällsliv före den nazistiska erfarenheten. Och som torpederar försöken att utnyttja Arthur Engberg för antisemitiska syften idag.

Håkan Blomqvist:
Socialdemokrat och antisemit? Den dolda historien om Arthur Engberg
Carlsson Bokförlag
132 sidor, häftad, illustrerad.
Utkom i maj 2001.