Bättre förhållanden för bönder drev fram agrar revolution
En bondevänlig politik tillsammans med böndernas möjligheter att friköpa sin jord. Det var de två viktigaste anledningarna till jordbrukets stora utveckling i Sverige under 1700- och 1800-talen, visar en avhandling i historia från Göteborgs universitet.
De flesta forskare är överens om att den agrara revolutionen var ett avgörande steg i Europas och Sveriges historia. Under tvåhundra år skedde enorma nyodlingar. Nya odlingssystem och nya grödor infördes samtidigt som jordbrukstekniken utvecklades dramatiskt. Men orsakerna bakom denna stora jordbruksomvandling har tolkats på många olika sätt.
Pablo Wiking-Faria har granskat flera olika teorier om drivkrafter från historiker i Nordvästeuropa och Skandinavien. Hans avhandling ifrågasätter till exempel om priser och marknader haft så stor betydelse som en del tidigare forskare velat göra gällande. Avhandlingen går också emot uppfattningen att alla framsteg kommit uppifrån, från godsägare och andra ståndspersoner.
Istället är Pablo Wiking-Farias slutsats att den bondepositiva politik som fördes i Sverige från år 1720 och framåt var drivkraften bakom framstegen. När bönderna inte behövde riskera en skattehöjning för att de ökade sin produktion, blev de motiverade att utveckla sitt jordbruk.
Men alla bondekategorier gynnades inte lika. Frälsebönder hade arrenden som när som helst kunde höjas.
– Det mest gynnande för jordbruksutvecklingen var när bonden var självägande. Friköpen till självägande skedde i någon mån under 1700-talet och i stor omfattning 1800-1860. Friköpen blev en motor i utvecklingen, säger Pablo Wiking-Faria.
Avhandlingen är också väldigt konkret: Den handlar till exempel om plogar och harvar, bönder och ståndspersoner, storskifte och laga skifte samt kor och hästar. Läsaren får bland annat reda på att svenska nötkreatur som lantraskor kunde utvecklas utan inblandning av utländska raser, att gödselmetoden märgling förmodligen var ineffektiv och att änkor var lika bra på att bedriva jordbruk som sina manliga kollegor.
Studien bygger på källmaterial från Halland, vilket gör att den kan användas som en sorts regionhistoria över utvecklingen på halländsk landsbygd under 1700- och 1800-talen. Samtidigt är huvudsyftet med avhandlingen att ge mer generella förklaringar.
– Alla bygder i Nordvästeuropa och Skandinavien genomgick ungefär samma process. Den agrara revolutionens resultat blev i princip lika överallt, säger Pablo Wiking-Faria.
Pablo Wiking-Faria:
Freden, friköpen och järnplogarna. Drivkrafter och förändringsprocesser under den agrara revolutionen i Halland 1700–1900
Institutionen för historiska studier, Göteborgs universitet
Disputation: 29 januari 2010
Fakultetsopponent: professor Maths Isacson
