Internationella bensinbolag etablerade sig i Sverige vid 1920-talets mitt. Deras kontroll av bensinhandeln har satt tydliga spår i landskap och stadsbild, men fortfarande saknas bensinstationen nästan helt i arkitekturhistorien.

Avhandlingen Raffinerade rum lyfter fram bensinstationen som kulturellt fenomen, och åskådliggör de värderingar som den fysiska miljön och bensinhanteringen producerar. Olle Wilson visar hur tekniska uttryck använts i bensinbolagens marknadsföring för att ge det flyktiga bränslet fastare form. Vi får följa hur en berättelse om oljan iscensätts.

För att synliggöra bensinstationen och få vidgad förståelse för den visualiserade teknikens betydelse har författaren använt en hypotetisk värdestruktur som benämns precisionskultur. Termen kan sägas beskriva den perfektionistiska laganda som krävs för att nå ett högt uppsatt mål. När bensin betraktas som en kulturprodukt blir det dessutom möjligt att få djupare insikter i varför omställningen från fossilt bränsle är så svår, trots att bensin är ett miljögift och snart kommer att ta slut. I Wilsons förhållningssätt finns också ett genusperspektiv: den maskuliniserade tekniken uppfattas inte som naturlig.

På den filosofiska frågan om vad en bensinstation egentligen är finns inget entydigt svar. Men avhandlingen vänder och vrider på en välkänd företeelse och identifierar den som ett betydelsefullt redskap i moderniseringen av Sverige.

Olle Wilson:
Raffinerade rum. Bensinstationer och precisionskultur i Sverige 1926-1956
Konstvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet
Disputation: 2 mars 2012
Opponent: fil.dr Per Strömberg, Institutt for innovasjon og økonomisk organisering, Handelshøyskolen BI, Kristiansand, Norge