Bestraffningssystemet i de svenska läroverken 1905–1961

Under början av 1900-talet var läroverken vägen till vidare akademiska studier och till en hög samhällsposition. Att bli relegerad, eller förvisad som det officiellt hette, kunde därför få stora konsekvenser för de ungdomar som mötte detta öde. I avhandlingen Förbrytelser och förvisningar undersöks bestraffningssystemet vid de högre läroverken under perioden 1905–1961 utifrån förvisningsstraffet som prisma.

Analyserna bygger på ett omfattande källmaterial, bland annat alla förvisningsärenden under perioden, och sammantaget tecknas en ingående bild av de förbrytande lärjungarnas straffprocess. Här visas till exempel att förvisningsstraffet inte bara utdömdes mot lärjungar som begått de värsta förbrytelserna, utan även mot lärjungar som begått vardagliga brott som snatteri. Vidare visas att läroverkens bestraffningssystem inte bara omfattade läroverket; lärjungarna bestraffades nämligen också för brott begångna i staden och i hemmet.

Även bestraffningssystemets aktörer analyseras. Systemet bars upp av rektorer, klassföreståndare och ordningsmän, men och senare även av skolläkare, barnavårdsnämnden och polisen. Slutligen diskuteras den bredd av föreställningar som påverkade granskningen av lärjungarna och deras brott. Här visas att allt från föreställningar om sanning, lögn, social bakgrund och kön, till tankar om arv, intelligens och psykisk sjukdom, kunde ligga till grund för att en lärjunge förvisades.

Avhandlingen breddar vår bild av läroverkens bestraffningssystem och framhåller dess komplexitet. En av avhandlingens viktigaste slutsatser är att läroverkens bestraffningssystem i vissa avseende var både något mer och något annat än läroverkens pedagogiska praktik.

Germund Larsson:
Förbrytelser och förvisningar. Bestraffningssystemet i de svenska läroverken 1905–1961
Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier. Uppsala universitet
Disputation: 8 juni 2018