Bögar. Mötesplatser i en förbjuden tid

Hallwylska museet
11 juni – 31 december 2021

Rolf de Maré och Dmitri. Foto ur Dansmuseets samlingar

Utställningen Bögar. Mötesplatser i en förbjuden tid tar sin början i ett växande Stockholm vid sekelskiftet 1900 fram till 1944 då homosexuella handlingar avkriminaliserades i Sverige. Hur kunde man mötas som homosexuell man i en tid då sexuella relationer mellan personer av samma kön var olagliga i Sverige och vilka var de platser som blev till fristäder för homosexuella möten mellan män?

– Det är inte så länge som vi förstått att vår berättelse är värd att berätta. Tidigare har man gömt undan och osynliggjort, i många fall bränt brevväxlingar, raderat spår och till och med förfalskat historien. Därför blir en utställning som Bögar. Mötesplatser i en förbjuden tid så angelägen, säger medproducenten Jonas Gardell.

Utställningen berättar om den tid då kärlek mellan personer av samma kön var olaglig i Sverige. Ett förbud som försvårade möten och förhindrade ett öppet liv tillsammans. Men hur kunde man ändå ta plats i samhället som man och homosexuell och hur var samhällets syn på det vid denna tid? Bögar ger också en inblick i hur den manliga homosexualiteten gjorde avtryck inom konsten, scenen och filmvärlden. Många av de verk som skapades av homosexuella kreatörer och konstnärer hör till våra klassiker inom kulturområdet.

Förutsättningen för att mötas med likasinnade, som homosexuell man, varierade beroende på social och ekonomisk status. Överklassen hade tillgång till privata rum och kunde också anställa sina älskare i olika roller för att dela sina liv. Man kunde finna fristäder på exklusiva sanatorier, hos konstnärskretsar, eller genom resor till mer öppna samhällen. De möjligheterna hade inte minst Rolf de Maré, barnbarn till Wilhelmina von Hallwyl (grundare till Hallwylska museet) som kunde leva som öppet homosexuell både i Sverige och utomlands.

För andra, som bodde trångt och saknade privata rum och levde i trångboddhet var offentliga toaletter, så kallade urinkurer, parker, badhus och kafémiljöer mötesplatser. En ny subkultur växte fram i Stockholms kvarter.

I det tidiga 1900-talets stadsbild i Stockholm kom de offentliga toaletterna att bli en viktig kontaktyta för homosexuella män. Vissa toaletter var mer kända än andra, exempelvis som den urinkur låg vid Vasabron och som även kallades ”Sista försöket”. Toaletterna var dessutom, bokstavligt talat, klotterplank med kontaktannonser och kommentarer från besökarna. På väggarna gavs råd och erfarenheter delades och ibland varnade man för farliga män.

Bögar. Mötesplatser i en förbjuden tid är producerad av Hallwylska museet tillsammans med bland andra författaren Jonas Gardell och Jon Voss, förlagschef tidningen QX.