Borgerskapet stod enat tills näringsreformen kom
När näringsfrihetsreformen kom 1846 förde den med sig att städernas borgerskap till stora delar förlorade sin privilegierade position i samhället. Om hur borgerskapet fram till dess agerade för att försvara sina privilegier handlar Erik Lindbergs avhandling Borgerskap och burskap.
Tidigare har forskare hävdat att den banbrytande näringsfrihetsreformen från 1846 bara bekräftade vad som redan etablerats i praxis, dvs. att den gamla näringslagstiftningen i flera avseenden redan hade slutat tillämpas. Resultaten i Erik Lindbergs avhandling utmanar den tolkningen.
Genom en detaljerad undersökning av lagtillämpningen i Stockholm årtiondena före näringsfrihetens införande visar Erik Lindberg att stadens borgerskap, vars privilegium det var att bedriva handel och hantverk, framgångsrikt lyckades försvara sina privilegier. Införande av näringsfriheten kan därför inte karaktäriseras som en kodifiering av den redan etablerad praxis, utan var en nyhet i det svenska samhället, som på allvar klippte banden med det ur medeltiden sprungna systemet.
Den bärande tanken i avhandlingen är att kronan av politiska, administrativa, fiskala och militära skäl beviljade privilegier till olika grupper i samhället. Borgarna var de som utgjorde städernas egentliga invånare, trots att de rent numerärt endast utgjorde några få procent. Borgerskapet hade till följd av kronans privilegiepolitik erhållit lokala näringsmonopol i städerna. Det centrala problemet för borgarna i försvaret av sina privilegier var att de måste agera samfällt, eftersom deras rättigheter tillföll städerna som korporativa juridiska personer.
Borgerskapet var dock i egenskap av städernas egentliga invånare bärare av privilegierna. Bara i Stockholm fanns ett 50-tal olika hantverksskrån och ett 10-tal olika handelssocieteter, alla med noga specificerade rättigheter. Mellan dessa grupper fanns stora ekonomiska skillnader, allt från välbärgade grosshandlare ned till fattiga hantverkare. En okontrollerad intern splittring hos borgerskapet kunde hota själva den grund på vilken deras välstånd vilade. Dessa splittringstendenser lyckades dock Stockholms borgerskap att lösa genom organiserat samarbete inom skilda lokala institutioner.
Erik Lindberg visar hur borgarna genom kollektivt agerande i dessa institutioner övervann intressemotsättningar och därigenom framgångsrikt lyckades försvara sina privilegier fram till att den nya lagstiftningen infördes 1846.
Erik Lindberg:
Borgerskap och burskap. Om näringsprivilegier och borgerskapets institutioner i Stockholm 1820–1846
Institutionen för ekonomisk historia, Uppsala universitet
Disputation: 12 maj 2001
Opponent: FD Bertil Andersson, Ekonomisk-historiska institutionen, Göteborgs universitet
