Denna studie handlar om motiv och former för byggnadshistoriska undersökningar. Arbetet tar avstamp i två motsatta antikvariska förhållningssätt: Å ena sidan, att använda byggnaden som illustration till en på förhand given berättelse, å andra sidan, som en kunskapskälla till nya berättelser. Här förespråkas det senare förhållningssättet som inte låser kulturobjekten till stereotypa berättelser, utan tvärtom att utmanar deras potentiella mångtydighet. I varje kulturmiljö finns berättelser som griper om flera teman och som kan ge olika perspektiv på en och samma fysiska verklighet.

En annan ingång till undersökningen handlar om utbytet mellan vetenskap och praxis. En förenklad bild är att kulturhistorisk vetenskap förser byggnadsantikvarisk praxis med kulturhistoriska berättelser, producerade genom vetenskapliga undersökningar. En önskvärd riktning är att utveckla byggnadsundersökningens metodik på ett sätt som ökar utbytet mellan antikvarisk praktik och ett systematiskt källkritiskt kunskapsbygge.

Mot denna bakgrund framträder avhandlingens syfte: att kartlägga, pröva och granska olika kunskapsvägar i byggnadshistoriska undersökningar. Kulturreservatet Örnanäs, en bondgård i nordöstra Skåne, används som fall. De frågeställningar som har undersökts är: Vad är byggnaden källa till för slags kunskap? Vilken slags information är byggnaderna bärare av? Vilka undersökningsmetoder fungerar för att avlocka byggnaderna denna information? Vilka kombinationer av kunskapsvägar är möjliga och fruktbara?

Den byggnadshistoriska undersökningens metoder och material har rannsakats utifrån tre grundperspektiv: forensiskt perspektiv, källpluralistiskt perspektiv och aktörsperspektiv. Det förstnämnda forensiska perspektivet avser den platsbundna undersökningen, tänkt som en avgränsad ”brottsplatsundersökning” med känslighet för alla spår som kan ha betydelse som ledtrådar i ljuset av allmänna frågor: Vad är det här för kulturobjekt? Vad har hänt här? Karaktärisering, avbildning och datering samt ett urval analyserande operationer, grovt sorterade under rubrikerna teknik- och materialanalyser respektive form- och funktionsanalyser, tas in för systematiska prövning.

Byggnaden har visat sig användbar som kunskapskälla till rekonstruktioner av tillstånd och historiska förlopp. Den svarar sämre mot ”varför-frågorna”: Varför ser det ut på just det här sättet? Varför dessa förändringar och varför vid dessa tidpunkter? Byggnader reser frågor och ger underlag till hypoteser. De ”kompakta” frågorna kan besvaras i byggnadsundersökningen, men de komplexa frågorna som kräver en vidare kontext behöver ofta kombineras med information från andra källmaterial för att nå säkrare och mer precisa svar.

Det källpluralistiska perspektivet handlar om möjligheterna att kombinera information från flera källor. Målsättningen har varit att lyfta resultaten från kompakt sakkunskap om hur det såg ut till en vidgad kulturhistorisk förståelse. En bred repertoar av källor har presenterats och värderats, dels källkritiskt i allmän mening, dels funktionellt i relation till det byggnadshistoriska kunskapsfältet och Örnanäs som objekt. Kartläggningen har strukturerats utifrån tre källkategorier: de kamerala källorna, de historiska kartorna respektive byggnadshandlingar och berättande källor.

Slutsatsen är att byggnaden, som kunskapskälla, och de artikulerade dokumenten stärker varandras källvärde och ökar tolkningspotentialen. 

Aktörsperspektivet belyser frågan hur undersökningsformerna och resultaten påverkas av aktörerna. Denna undersökning har begränsats till tre aktörer: bygghantverkaren, brukaren och den antikvariska experten. Aktörsperspektivet griper in i det forensiska såväl som det källpluralistiska perspektivet.

Resultaten visar, för det första, att kunskapen att tolka tecken i form av spår av verktyg, arbetsprocesser, konstruktioner och materialanvändning ofta kräver kunskap i själva görandet. Tecknet får mening för den som kan sätta in det i ett sammanhang. Resultaten visar också, vilket är tämligen allmängiltigt, att en bred repertoar av källmaterial kräver, utöver en allmän källkritisk kompetens, en omfattande forskningsorientering samt därutöver skicklighet i att tolka kartor, kamerala källor och byggnadshandlingar.

En forensisk byggnadsundersökning med en källpluralistisk fördjupning kräver således av aktörerna tvärfackligt samarbete och tvärvetenskapligt arbetssätt.
Resultaten av den här avhandlingen är av två slag: Dels handlar de om Örnanäs, om byggnaderna och miljöernas tillkomst och förändringar. Dels handlar resultaten om tillvägagångssätt och källor vid en byggnadshistorisk undersökning. Det är alltså fråga om speciella resultat i ett enskilt fall, och generella resultat med bäring på metodologi. 

Gunnar Almevik:
Byggnaden som kunskapskälla 
Institutionen för kulturvård, Göteborgs universitet
Disputation: 31 januari 2012
Opponent: fil.dr Terje Planke, Norskt Maritimt Museum, Oslo, Norge