Den svenska provinsen Ingermanland var på 1600-talet ett turbulent område. En ny avhandling utreder Ingermanlands position i det svenska stormaktsväldet i slutet av 1600-talet. För att analysera detta undersöks förhållandet mellan allmoge och överhet, särskilt bondeoroligheterna i mitten av 1680-talet. Andra teman, som reduktionen och införandet av skattearrenderingen, godsdriften, provinsens karaktär som gränsregion samt kronans centraliseringspolitik, granskas också.

Sverige var under 1600-talet en typisk konglomeratstat som bestod av olika territorier med olika relationer till centralmakten. Under Karl XI:s regeringsperiod försökte kronan knyta provinserna närmare riket, så också Ingermanland. Reduktionen, där kronan drog in bortdonerade gods, utgjorde basen för den nya provinspolitiken. Under 1680-talet genomfördes olika centraliserings- och integreringsåtgärder, t.ex. förändringar inom rättsväsendet och religionspolitiken. Däremot beslöt kronan att privatisera skatteuppbörden. Skattearrenderingen visar att integrationen inte var fullständig, utan Ingermanland betraktades fortfarande som en provins. Avhandlingen bestyrker att den militära konkurrensen mellan staterna drev den tidigmoderna europeiska statsbildningsprocessen. De inkomster som kronan fick genom reduktionen och skattearrenderingen användes främst för militära behov, särskilt stärkandet av de ingermanländska fästningarna.

Under 1680-talet förekom det ett stort antal konflikter på de ingermanländska godsen. Bönderna protesterade mot dagsverken, otillbörlig husaga, den tunga skattebördan och skattearrenderingen. Bönderna använde sig av både legala och illegala metoder, allt från suppliker och vardagsmotstånd till våldsamma övergrepp. Målsättningen var att få en fast skatt och bli fri från skattearrenderingen. Konflikterna utreddes ofta på tinget och de mest aktiva ledarna dömdes till hårda straff. Likväl inrättades en slags fast skatt, vilket visar att överheten beaktade böndernas synpunkter. Förhållandet mellan allmoge och överhet i provinserna präglades också av förhandling.

Ingermanlands läge som gränsregion gjorde det svårt för överheten att kontrollera området. Bönderna utnyttjade taktiskt gränserna i regionen för att undvika olika slags pålagor och repressalier. Avhandlingen visar att det svenska stormaktsväldet ur ett provinsperspektiv inte kan betecknas som någon effektiv maktstat.

Kasper Kepsu:
Den besvärliga provinsen. Reduktion, skattearrendering och bondeoroligheter i det svenska Ingermanland under slutet av 1600-talet
Institutionen för filosofi, historia, kultur- och konstforskning, Helsingfors universitet
Disputation: 9 maj 2014
Opponent: professor Nils Erik Villstrand, Åbo Akademi