DNA ger ökad kunskap om kontakten mellan stenålderskulturer
Man från gravfältet Ajvide på Gotland. Foto: Göran Burenhult
Vilken sorts utbyte hade stenålderns olika kulturer med varandra? I en ny tvärvetenskaplig studie har forskare kombinerat arkeologisk och genetisk information för att bättre förstå kulturella influenser från stridsyxekultur som påträffats i gravar från den så kallade gropkeramiska kulturen. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften American Journal of Physical Anthropology.
Arkeologiska lämningar har visat att det under den senare delen av stenåldern fanns åtminstone tre olika, men delvis samtida, kulturgrupper i Sverige. Grupperna benämns ofta trattbägarkulturen (som förknippas med Skandinaviens första jordbrukare), den gropkeramiska kulturen (som i huvudsak kan kopplas till fiskare och jägare) och stridsyxekulturen (som representerar en blanda herde- och bondekultur).
Förutom att försörja sig på olika sätt skilde sig de tre grupperna åt när det gällde bland annat gravritualer och vilka typer av föremål de hade. Forskargruppen bakom den nya studien har tidigare kunnat visa att människorna inom de tre kulturgrupperna skilde sig åt även genetiskt.
Den kartläggning forskarna då gjorde var ovärderlig nu när de sökte svar på varför vissa gropkeramiska gravar verkade vara påverkade av stridsyxekulturen, trots att kulturerna har levt tämligen åtskilda under de århundraden de samexisterade.
På Gotland finns flera stora och välbevarade gravfält med typiska gropkeramiska gravar. De döda begravdes oftast liggande på rygg och med gravgåvor såsom jaktredskap och ben från bland annat säl. På gravarna lades varken stora stenblock eller jordhögar.
– Utöver de typiska gropkeramiska gravarna, finns även några avvikande gravar som verkar ha influenser från stridsyxekulturen. Exempelvis har en del individer blivit begravda i sidoläge med uppdragna ben och en del har fått stridsyxor som gravgåvor, vilket vanligtvis förknippas med stridsyxekulturen, säger professor Jan Storå, arkeolog vid Stockholms universitet och en av studiens författare.
Forskarna har analyserat DNA från 25 stenåldersindivider från 4 gropkeramiska gravfält på Gotland. Ungefär hälften av individerna var begravda i typiska gropkeramiska gravar och den andra hälften av gravarna uppvisade influenser från stridsyxekulturen.
Till sin förvåning upptäckte forskarna att inga av individerna var genetiskt besläktade med människor från stridsyxekulturen. Tvärtom såg alla ut att tillhöra en väldigt homogen grupp som genetiskt uppvisade störst likhet med jägar-samlargrupper från tidigare perioder.
– Det här är en unik studie som bidrar till vår förståelse av interaktionen mellan stenålderns kulturgrupper. Vi kan sluta oss till att människorna inom den gropkeramiska kulturen influerades av bland annat stridsyxekulturen, men eftersom vi inte hittade någon genetisk koppling mellan grupperna, skedde kontakten troligen via handelsutbyte och andra kontakter, snarare än via migration, säger Helena Malmström, arkeogenetiker vid Uppsala universitet och en av författarna bakom studien.
Studien är en del av Atlasprojektet, ett tvärvetenskapligt projekt där forskarna ska undersöka förhistoriska befolkningsmönster i Skandinavien och Eurasien genom genetiska data från förhistoriska individer. Projektet finansieras av Riksbankens Jubileumsfond, Vetenskapsrådet och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.
(2020-06-05)
Mer om Atlasprojektet:
Stenålderns jägare-samlare assimilerades av jordbrukare (2014-04-24)
Stenålderns megalitgravar var familjegravar (2019-04-16)
DNA-studier ger ny syn på Sveriges historia (2020-02-19)
