Under ett halvsekel var Estland och dess historia sällan nämnt i svenska gymnasieläroböcker. Olev Ott undersöker varför ett grannlands historia inte är nämnt i våra gymnasieläroböcker under den senare hälften av 1900-talet. "Det är mer begripligt att diktaturländer som Sovjetunionen inte lät sina medborgare veta den verkliga historien, men varför hölls detta hemligt i västdemokratier som Sverige", frågar han sig.

I boken får läsaren möta två offer för repressionen i Estland under sovjettiden. En av dessa informatörer berättar om hur han med egna ögon bevittnade deportationerna 1941 i Estland. Dessa minnen kontrasteras i undersökningen mot de svenska gymnasie-läroböckernas tomheter och frånvaro av information om Sovjet-unionens strukturella och riktade deportationer, som innebar förlusten av tusentals människors liv i Estland.

"I skrivande stund där skolans lärare arbetar mot historielöshet och okunskap, hörs åter oroande signaler från ryska lärare. Ryssland har istället för att rannsaka sitt lands övergrepp under kommunisttiden, valt att hylla sovjettidens starka ledarskap och dess brutalitet mot minoriteter och mindre grannfolk", skriver Olev Ott.

Olev Ott har under trettio år arbetat som lärare i en av Göteborgs förorter. Hans mor flydde till Sverige 1944 från Dagö. Hans far valde att bli motståndsman när de sovjetiska trupperna ockuperade Estland. Familjens egna minnen har varit en tredje och viktig bakgrund till denna bok.

Olev Ott:
Deportationerna i Estland 1941 – ett försök att förstå tomheten i svenska gymnasieläroböcker
MEL-produktion
Utkom 2007