Feodalismens släktträd blev vetenskaplig modell
Före franska revolutionen var släktträd förbehållna den feodala överklassen, som använde dem för att befästa sin sociala status. Men samtidigt som feodalismen brakade samman och släktträden förlorade sin gamla roll, fick träden nya uppgifter som vetenskapliga modeller. Det visar en ny avhandling i idé- och lärdomshistoria.
Släktträd är i dag självklara metaforer och modeller närhelst någon vill föreställa sig evolutionär utveckling och evolutionära släktskap. Träddiagram och trädmetaforer är särskilt vanliga inom biologi, genetik och språkvetenskap. De används rutinmässigt i datasimulering, modellering och vetenskaplig publicering, i läromedel, undervisning och populärvetenskaplig litteratur.
Samtidigt är trädmodellen omdebatterad och livligt ifrågasatt inom forskarsamhället. Ledande forskare anser att modellen ger en vilseledande bild av evolutionens historia. Kritiken har vuxit i styrka i takt med de snabba framstegen inom molekylär biologi, eftersom de evolutionära processerna på molekylär nivå är mer komplicerade än vad trädmodellen ger utrymme för.
I en ny idéhistorisk avhandling från Uppsala universitet undersöker Petter Hellström släktträdens tidiga historia inom den moderna vetenskapen. Fokus i avhandlingen ligger på fransk vetenskap omkring år 1800, alltså kort efter att franska revolutionen hade avskaffat monarkin, aristokratin och det feodala arvssamhället. Avhandlingen tar avstamp i socialhistorisk forskning som visat att släktforskning och släktträd inte var någon fritidssysselsättning i det feodala samhället, utan något som aristokratin sysslade med för att bevaka familjens sociala ställning och tillgången till ämbeten, titlar och land. Men 1790 avskaffades plötsligt alla arvsprivilegier.
– Samtidigt som franska revolutionärer avskaffade genealogin som princip för samhällsordningen, upptäckte franska vetenskapsmän genealogin som princip för naturens ordning. Det är svårt att säga exakt hur dessa händelser hängde ihop, men sambandet vad gäller tid och plats är häpnadsväckande, säger Hellström.
I tidigare forskning har evolutionsteorins och trädmodellens skilda historier ofta blandats samman, och trädmodellen har närmast beskrivits som en naturlig följd av Darwins teori. Hellströms studie visar att sambandet var precis det motsatta: släktträden användes inom vetenskaplig klassificering i minst ett halvsekel innan Darwin tog till sig trädmodellen i sin banbrytande bok On the Origin of Species, som kom ut första gången 1859.
Som Hellström visar i sin studie fanns det inget samband mellan att använda släktträdet som vetenskaplig modell och att tänka sig naturens ordning som en produkt av evolutionära processer eller utveckling över tid, i alla fall inte under 1800-talets första hälft. De flesta som använde trädmodellen under denna period tänkte sig en ordning skapad av Gud.
– Det första kända släktträdet över naturens ordning ritades av Augustin Augier, berättar Hellström. Augier var både adelsmän och präst, en av revolutionens förlorare. Det är slående att han några år efter revolutionen sade sig ha upptäckt hur naturens ordning speglade den feodala ordning han själv hade vuxit upp i.
Ett annat viktigt resultat av studien är att det tidiga användandet av släktträd inte var förbehållet natur- och språkvetenskaperna. Släktträden användes nämligen inom en rad kunskapsfält där de inte längre används idag, exempelvis musikteori och nationalekonomi.
– Tidigare forskning har letat sig tillbaka från nuet, och därför har de bara hittat träd inom de discipliner där träd används idag. Jag bestämde mig istället för en tid och plats, och sökte brett. I de franska arkiven hittade jag en rad tidigare förbisedda träddiagram från helt andra fält. Jag har tvingats skriva om historien i grunden, säger Hellström.
Petter Hellström:
Trees of knowledge. Science and the shape of genealogy
Institutionen för idé- och lärdomshistoria, Uppsala universitet
Disputation: 28 september 2019
