Förlust av kulturarv kan kompenseras vid stora byggprojekt

Stora byggprojekt i gamla städer innebär ofta omvälvande ingrepp i livsmiljön för invånarna. I en ny avhandling från Göteborgs universitet analyseras två strategier för att hantera kulturarvet när grävmaskinerna rullar in: Bevara så mycket som möjligt av miljön eller också tillföra nya kulturvärden som kompensation.

Infrastrukturprojekt i historiska stadsmiljöer gör ofta att byggnader, gator och parker försvinner eller förändras. I takt med att allt fler människor bosätter sig i städer måste bland annat två viktiga mål hanteras – framtidens behov av hållbara transporter och bevarande av kulturarvet. I sin avhandling analyserar Maitri Dore hur två stora infrastrukturprojekt – tågtunneln Västlänken i Göteborg och tunnelbanan Mumbai Metro i Mumbai, Indien – hanterar denna komplexitet.

– De två projekten har båda en stor påverkan på stadsmiljön. Men strategin för att hantera kulturarvet ser olika ut. I Mumbai vill de ansvariga minimera fysisk och visuell skada på kulturmiljön. I Göteborg har man också det synsättet med försöker dessutom kompensera byggprojektets ingrepp genom att tillföra nya kulturvärden till stadsmiljön genom att sätta upp informationsskyltar eller visa objekt som relaterar till platsens historia, säger Maitri Dore.

Vid bygget av Västlänken har man bland annat funnit många gamla båtar som legat gömda i lerlagren, och vid tunnelarbetena vid Skansen Lejonet påträffades rester av en gammal försvarsanläggning. Genom att dokumentera och visa upp dessa fynd bidrar byggprojektet till kulturarvet med ny kunskap.

Lagstiftarnas fokus i Sverige har tidigare inte legat på att kompensera kulturarvet vid nybyggen. Juridiken är till största delen skriven för att skydda miljöer ur ett naturvetenskapligt perspektiv. Lagar och policys har syftat till att minimera och kompensera för förluster av naturvärden, som biologisk mångfald och luftkvalitet. Att skydda kulturella eller historiska värden, kopplade till upplevelsen av en plats, har ansetts varit svårt eftersom de ses som oersättliga.

– I praktiken finns det knappast några prejudikat för kompensation av kulturarv som går förlorat. Därför var det intressant att undersöka två stora infrastrukturprojekt som påverkar officiellt utpekade historiska miljöer, som till exempel stadsdelen Haga i Göteborg, säger Dore.

Skillnaden mellan projektens sätt att skydda kulturarvet är tydlig. I tunnelbanebygget i Mumbai vill ansvariga bevara kulturmiljön så långt som möjligt. Till exempel planeras en tågstation att byggas utan tak för att resenärerna ska kunna se den gamla, omgivande miljön. Under bygget av Västlänken i Göteborg planerades flera satsningar på kompensatoriska åtgärder. Skyltar ska sättas upp, ny design skapas som knyter an till verksamheter som historiskt har funnits på platsen eller så ställer man ut arkeologiska lämningar som grävts fram under bygget. Åtgärderna ämnar skapa nya kvaliteter i stadsrummet.

– Skillnaden i angreppssätt kan bero på att kompensationen hade skrivits in som ett krav från myndigheterna för att bygget av Västlänken skulle tillåtas. Bygget av tunneln har blivit ett tillfälle att lyfta kulturarvet på olika sätt och Göteborgs stad involverades i det. I Mumbai har kulturarvsfrågan däremot förekommit mer på ett rådgivande plan, säger Maitri Dore.

Maitri Dore:
From gone to gain. Exploring the scope of historic environment compensation in planning
Institutionen för kulturvård, Göteborgs universitet
Disputation: 19 december 2023