Gravritualens förändring i sörmländsk forntid

Gravritualen i Södermanland under perioden yngre bronsålder – förromersk järnålder präglas av förändring. Även om rösen sporadiskt anlagts in i järnåldern, har gravseden framför allt kommit att domineras av framväxande gravfält. Björn Feldt har i sin avhandling belyst förändringarna och söka efter betydelsen i den nya gravritualen, varför man överger röseritualen och istället börjar anlägga gravfält.

Uppfattningen att människan i alla tider bekänt sig till någon form av religiös övertygelse har här inte legat till grund för diskussioner eller slutsatser. Istället för kosmologiska, religiösa eller själsliga aspekter, har gravritualen betraktats som utslag i en social reproduktion, där en ideologisk hållning förankrad i förhärskande ekonomiska och sociala omständigheter varit vägledande. Enligt en materialistisk historieuppfattning utgör framför allt ekonomiska förhållanden och sammanhang drivkraften för mänskligt agerande, och ligger även till grund för hur t.ex. rättsbegrepp eller rituella symboler utformas.

Genom studier i Antikvarisk-topografiska arkivet har gravar och gravfält från perioden yngre bronsålder – förromersk järnålder identifierats. Utifrån 784 undersökta och dokumenterade gravar från perioden har förändringar och strukturer på gravfälten i Södermanland studerats. Vägledande i arbetet har varit uppfattningen att dokumenterade förändringar i gravritualen under perioden inte ägt rum som en enskild och isolerad företeelse utan tvärtom skett i samverkan med ekonomiska och sociala strukturomvandlingar i vidare bemärkelse. Den yngre bronsåldern har varit en period i Skandinavien, då förändringar iakttagits inte bara i gravritualen. Exempelvis har husen minskat i storlek, den agrara jordbrukspolitiken har präglats av innovation och experimenterande, näringskrävande grödor och spår efter stallning av djur har framkommit vid undersökningar, framför allt i landets södra delar. Feldt vill visa hur gravritualen varit en del i en allmän omstrukturering av samhället under den studerade perioden. Den stora frågan som överskuggat arbetet har naturligtvis varit orsaken till dessa förändringar.

Den bärande hypotesen har utgått från att de förhållandevis små (dock inte alla) gravfälten varit rituella uttryck för mindre autonoma sociala organisationer av förslagsvis gårdens storlek. Den nya gravritualen har återgivit en föreställningsvärld, där stensättningar och gravfält tjänstgjort som en form av synliga gränsdragningar gentemot den närmaste omgivningen. I texten prövas argument för att visa om motiv till dessa förändringar står att söka i sociala och ideologiska förhållanden. En förskjutning i sociala relationer kan ha ägt rum, där kollektiva och offentliga förhållningssätt successivt övergivits. Istället kan en mer privat och socialt segregerad hållning ha vuxit fram, vilken präglats av en mer begränsad, snäv och inåtvänd attityd. Har frågan om enskild egendom kommit att få en sådan betydelse att sociala strukturer påverkats? Kan ägandet ha kommit att spela en så avgörande roll att endast de närmaste och selektivt avgränsade sociala relationerna prioriterats?

Björn Feldt:
Synliga och osynliga gränser. Förändringar i gravritualen under yngre bronsålder – förromersk järnålder i Södermanland
Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet
Disputation: 23 september 2005
Opponent: fil.dr Kerstin Cassel, Södertörns högskola