Handeln med fästningsbygget Sveaborg 1748-1756

År 1748 inleddes fästningsbygget Sveaborg utanför Helsingfors. Det var en stor ekonomisk satsning för det svenska riket. För att mobilisera resurser till fästningsbygget fick kronan ta till alla möjliga metoder: tvångsmetoder, egen produktion och upphandling. Inköp blev en allt viktigare strategi och pengar från kronans kassakista strömmade till privatpersoner.

Inom tidigare forskning har man långt betonat Helsingfors borgerskaps betydelse, det har rentav påståtts att stadens borgare var de enda vinnarna på bygget. Men ute i Europa har forskning om militärens ekonomiska inverkan visat att det är långt ifrån självklart att militära investeringar gynnade lokalsamhället. Pengarna kunde i stället gå till stora entreprenörer från rikets centrum. Också forskning om det ryska befästandet av Gamla Finland tyder på att lokalbefolkningen endast kunde dra begränsad nytta av verksamheten.

Vem vann egentligen på Sveaborg? Avhandlingen visar att en stor del av de investerade medlen i Sveaborgs fall faktiskt hamnade hos hos lokalbefolkningen. I princip borde all handel i området ha varit ett privilegium för Helsingfors borgerskap, men även andra socialgrupper deltog trots detta ivrigt. En nästan lika viktig grupp som stadens borgerskap var militärens egna anställda, främst officerare vid fästningsbygget. Även de övriga invånarna i Nylands och Tavastehus län engagerade sig, både från Borgå stad och från landsbygden. Såväl godsägare och brukspatroner som länsmän och allmoge levererade varor till fästningsbygget.

Också mer avlägsna områden med goda vattenförbindelser kunde delta, men det var bara Gotland som spelade en betydande roll. På Gotland fanns kalk, en strategiskt viktig och unik vara. Inom upphandlingen hade de ansvariga order om att gynna inhemskt, vilket de också gjorde, endast en leverans från utlandet har identifierats. Orsakerna till att Sveaborg uppvisade ett annorlunda mönster än sina europeiska motsvarigheter var flera. Ett svenskt särdrag var en lokalt förankrad upphandlingsdeputation som inköpte byggmaterial på plats i Helsingfors. Den militära upphandlingen styrdes av en uttalad regionalpolitiskt målsättning att utveckla den östra riksdelen ekonomiskt.

Utvecklandet av det finska näringslivet var också en militärstrategisk målsättning, ett välmående Finland ansågs vara lättare att försvara. Den akuta resursbristen, i kombination med brådska och penningbrist, gjorde dock att deputationen inte alltid kunde gynna det lokala borgerskapet vid upphandlingen. Även andra lokala samhällsgrupper kunde delta, särskilt som det rörde sig om ett patriotiskt projekt. Sveaborg kan även ses som en del av det svenska ståndssamhällets sönderfall, där olika ståndsprivilegier allt mer ifrågasattes och de sociala konventionerna började förändras.

Sofia Gustafsson:
Leverantörer och profitörer. Olika geografiska områdens och sociala gruppers handel med fästningsbygget Sveaborg under den första byggnadsperioden 1748-1756
Institutionen för filosofi, historia, kultur- och konstforskning, Helsingfors universitet
Disputation: 4 september 2015