Hem till Jarlabanke är en arkeologisk resa genom 1600 år – ovan mark och på några meters djup. I Mälardalen var folkvandringstiden, det vill säga 400- och 500-talet e.Kr., en period när samhället förändrades mycket. Här fanns många byar och gårdar och stora områden avgränsades för bete och odling. Omfattande utgrävningar har gett en unik insikt i hur människorna brukade jorden, vilka djur de hade och hur de användes samt i hur människorna påverkade och utformade landskapet.

På Syltagården, mellan dagens Täby och Upplands Väsby, bodde en betydande storman. Liksom många andra tog han intryck från kontinenten och han och hans släktingar anlade de anslående kammargravarna i Sylta. Arkeologin ger en god bild av hur stormannen på Sylta, hans familj och fria och ofria brukare levde.

Så småningom förlorade storgården sin ställning och försvann helt. En bit in i medeltiden etablerades åter en gård på platsen. Nu hade människor en annan syn på hur världen fungerar. De placerade ut föremål för att säkra lycka och välgång, och dessa berättar om människornas vardag och föreställningar.

Runstenarna med sina personnamn låter oss komma enskilda människor in på livet. Storbonden Jarlabanke levde i Täby under mitten och slutet av 1000-talet. Han har gått till eftervärlden som den som med hjälp av flera runstenar talade om att han ägde byar och jord och har därmed fått symbolisera det som komma skulle: makten som vilade på jordägande.

De stenar som ätten Jarlabanke reste låter oss följa den genom fyra generationer, något som är mycket ovanligt. Runorna berättar även om den omvälvande övergången från hedendom till kristendom som skedde gradvis under sen vikingatid.

27 arkeologer har bidragit med texter till antologin Hem till Jarlabanke. Redaktör är Michael Olausson, arkeolog och förste antikvarie på Länsstyrelsen i Stockholms län.

Michael Olausson (red):
Hem till Jarlabanke. Jord, makt och evigt liv i östra Mälardalen under järnålder och medeltid
Historiska Media
Utkom 2008

Nominerad till Årets bok om svensk historia 2008.